Egentligen så borde jag inte skriva detta blogginlägg utan att tänka över det extremt noga först men jag känner att ja måste få avreagera mig igen. Jag känner att jag har gjort det hela dagen idag och fått även bekräftelse på att det är verkligen inget som jag själv tycker utan andra har reagerat med. Jag kommer inte att hänga ut någon, men tänkte mest skriva en reflektion som jag hade under bilfärden hem..

Om du vet om att du har något att jobba med (alltså något som du måste tänka mer på med dig sj och dina handlingar) så gör det INTE genom att nedvärdera någon annan! 

Så egentligen så borde jag vara den starka i denna och skita i allt överhuvudtaget, men min självkänsla har du fått att gå i botten. Min självkänsla ligger på minus noll igen och jag har kämpat så otroligt mycket med att försöka stärka mig sj i flera år. För dig tog det en bråkdelssekund att rasera flera års arbete. Hade det bara varit vid ett tillfälle så hade jag kunnat förlåta, för det kan hända alla. Man säger något och sekunden efter man har sagt de så inser man vad man har sagt och sagt förlåt. Men nope de gick ju inte riktigt till så.. Idag kände jag att de var droppen... Idag gick verkligen min gräns. Jag vet nu exakt vart du står och att du vet om att du har problem själv. Men du gör inget åt det utan skyller på andra eller nedvärderar andra för att kunna se dig själv i bättre dager. Det är fel anser jag. Visst nu har jag massor utav saker sj som jag behöver ändra på mig och tänka mer på. Jag försöker så gott jag kan och visst så snackar jag skit om andra till andra så att säga, men oftast är det då i det ögonblicket som den kompisen och jag har bråkat och jag är arg på den för tillfällegt. Men de går över när man har avreagerat sig och insett att det var ju inte ngt farligt och inte har jag gjort de till ngn som jag vet om har snackat vidare till någon annan. Utan den jag har snackat med vet om vad som gäller att man behöver bara få spy lite galla och få medhåll och sen är det färdigt.

Jag vet om att det du har sagt inte stämmer, eller att de stämmer att jag behöver träna på det. Men hallå! En gång räcker sen vet jag ju om det. Visst att jag behöver ibland påminnelse men hela tiden?? och alltid något.. Till och med smågrejer.

Nä varför orka ? Varför vara förbannad? De är bara någon som snackar, jag kan tåla det. Men PRATA MED MIG DÅ!! TA DE INTE HELA TIDEN NÄR NÅGON ANNAN ÄR I NÄRHETEN! Då är de inte jag som behöver hjälp utan du.

O sen en sista sak:

Tack mina riktiga vänner för att ni finns, utan er så vet e fan vart jag hade varit idag! Ni vet vilka ni är och de behöver jag inte tala om för er!