Svar på Gåtfulla sagor del 15

Så här gick det till:

Ännu har ingen kunnat finna ett svar. Ibland kan det klokaste svaret kanske vara att det inte finns något svar. 

De gåtfulla sagor som jag hittills har lagt in kommer ifrån boken:

Flera gåtfulla sagor Av George Shannon och Peter Sis

Svar på Gåtfulla sagor del 14

Så här gick det till:

John hade också slagit vad med grannplantagens ägare. Han slog vad om ett hundra dollar att överste Blake bara skulle skratta när han kastade ägg i överstens vardagsrum. Genom att med flit förlora det första vadet hade John lyckats överlista båda männen på samma gång.

Gåtfulla sagor del 15

Skeppet.

Theseus, en stor hjälte i det forntida Grekland, hade ett skepp som han uppskattade mer än alla andra skepp. Så fort en planka murknade eller gick sönder lät han genast byta ut den mot en ny för att skeppet skulle vara för evigt. Den ena plankan efter den andra måste bytas ut och till sist hade alla gamla plankor ersatts av nya.

Men om alla plankorna i skeppet är nya är då skeppet fortfarande det gamla som jag ville bevara? Undrade Theseus. Eller är det ett helt nytt skepp? Och när upphörde det i så fall att vara mitt gamla skepp? Ingen av hans rådgivare kunde ge honom ett svar. Kan du?

Svar på Gåtfulla sagor del 13

Så här gick det till:

Främlingen berättade att han en gång haft fyra tjänare som älskade att berätta historier och bära fina kläder. De fyra tjänarna hade tagit hans kläder och gett sig av. Han sa att de fyra männen var just de här männen och att det var hans kläder de hade på sig, så nu måste de ge tillbaka dem. Om de fyra männen medgav att hans historia var sann måste de ge honom sina kläder. Sa de att den inte var sann måste de bli hans tjänare och göra som han befallde. Vilket de än sa blev de tvungna att ge främlingen sina kläder.

Gåtfulla sagor del 14

Vadet

På den tiden då folk i Amerikas sydstater ansåg att man kunde äga andra människor bodde där en slav som hette John. Han kunde överlista vem som helst i trakten. Han slog jämt vad och det fanns inte ett vad han inte kunde vinna. Folk var ivriga att slå vad med honom. Överste Blake ville liksom alla de andra vara den förste som överlistade John.

En dag sa John till honom:

-          Jag slår vad om att jag kan stå i ett hörn av rummet och kasta ett rått ägg bort till öppna spisen utan att det går sönder. Jag slår vad om femtio dollar.

Översten gick med på vadet. Han var säker på att ingen kunde kaste ett rått ägg utan att det gick sönder.

-          Du får försöka tolv gånger, sa han till John.

Det första ägget John kastade krossades mot kanten av spiselhyllan. Det andra slogs sönder mot ljusstaken som stod ovanpå. Det tredje krossades och smorde ned tavlan ovanpå spisen, men översten bara skrattade. Han var lycklig, för nu skulle han kunna säga att han var den förste som vunnit ett vad med John. John kastade alla tolv äggen, men inget landade utan att gå sönder.

-          Ser ut som jag har vunnit vadet, sa överste Blake och log skrytsamt.

-          Ja det gör det minsann, sa John. Han gav översten femtio dollar, men när han lade sig den kvällen hade han fortfarande femtio dollar kvar efter ett vad han vunnit. Varifrån kom de?

Svar på Gåtfulla sagor del 12

Så här gick det till:

Grodan såg solljuset återkastas av bergstoppen i väster. Slätten som Hjorten såg på i öster låg betydligt lägre än bergen. Genom sin höga höjd fångar de alltid solstrålarna först, då jorden vänder sig mot solen.

Gåtfulla sagor del 13

I Burma bodde en gång fyra män som älskade att berätta fantastiska sagor och de mest otroliga historier. En dag kom en välklädd främling till deras by. De ville ha hans fina kläder och tänkte ut en plan att få dem. Då de pratat med honom en stund sa en av männen:

-          Eftersom vi alla har rest omkring kan vi väl berätta om vårt mest underbara äventyr. Men om någon uttrycker tvivel på att äventyret är sannt, blir han berättarens tjänare och gör allt som han blir befalld att göra.

Det gick främlingen med på och de fyra männen log. De var övertygade om att han skulle tro deras helt otroliga berättelser och därför skulle han snart vara deras tjänare.

Den förste mannen berättade att innan han var född hade han klättrat upp i ett träd som var så högt att hans far inte kunnat ta sig upp i det för att plocka några plommon åt hans mor. Männen väntade att främlingen skulle säga:

-          Omöjligt! Men han bara log begrundande.

Den andre mannen berättade att han fastnat i en trädtopp när han var en vecka gammal. När ingen ville hjälpa honom hade han själv gått till byn och hämtat en stege, så att han kunde klättra ner på den från trädet. Nu väntade männen om igen att främlingen skulle säga:

-          Omöjligt! Men han nickade bara och log.

Främlingen trodde till och med den tredje mannen, som berättade att han fångat en tiger och brutit honom mitt itu då han var ett år. Främlingen trodde också den fjärde mannen, som sa att han simmat i tre dagar till havets botten, där han fångade en ofantligt stor fisk enbart med händerna.

De fyra männen var besvikna över att främlingen trodde dem. Nu kunde de inte göra honom till sin tjänare och befalla honom att ge dem sina kläder. Men för att själva klara sig behövde de ju bara säga att de trodde hans historia hur omöjlig den än var.

-          Din tur! Sa de till främlingen. Berätta om ditt bästa äventyr.

Det gjorde han och när han berättat färdigt måste de fyra männen ge honom sina kläder, trots att de sa att de trodde honom. Varför?

Svar på Gåtfulla sagor del 11

Så här gick det till:

Då den blivande buskolläraren vaknade och såg märket bad han alla de andra att sätta likadana märken på sina armar.

Gåtfulla sagor del 12

Soluppgång

En kväll för länge sedan i Mexiko hade en groda och en hjort ett häftigt gräl. De beslöt att göra slut på tvisten genom ett vad.

-          Tjugofem flugor till den som ser de första solstrålarna, sa Grodan.

Hjorten skrattade och gick genast med på det.

-          Jag vill se åt öster. Han visste att solen alltid går upp i öster. Du får se åt ett annat håll.

Grodan satte sig och tittade på den högsta bergstoppen i väster, medan Hjorten stirrade in i mörkret på slätten i öster. Då de väntat i flera timmar ropar Grodan helt plötsligt:

-          Titta! Jag ser de första solstrålarna. Jag vann!

Då Hjorten vände blicken åt väster måste han medge att Grodan varit först att se solstrålarna och Grodan hade sett dem genom att titta bort från solen. Kan du förklara det?

Svar på Gåtfulla sagor del 10

Så här gick det till:

Carmelita sa;

-          Min sista önskan är att min älskade man ska dö när jag dör.

Gåtfulla sagor del 11

Listigare än kungen

I det gamla Etiopen var männen som studerade till präster och byskollärare bland de klokaste men fattigaste i landet. De fick inte äga något, så det krävdes både intelligens och klipskhet för att livnära sig, då de vandrade omkring i landet för att studera bland munkarna. En gång beslöt sig kungen att fånga varenda tjuv som stal eller som tänkte stjäla. Han visste att männen som utbildade sig till byskollärare alltid hade ont om pengar, så kungen kallade dem allesammans till sitt palats. Han planerade att stö ut guldmynt på gården.

När de blivande byskollärarna kom nästa morgon skulle han arrestera alla som plockade upp ett mynt. De gick över gården, där han strött ut guldmynten. Men ingen böjde sig ner och tog ett enda guldmynt. Ändå var alla guldmynt försvunna när de unga männen gått.

Kungen var fast besluten att få tag i den som stulit mynten. Han bad allesammans komma till en stor fest och ligga kvar över natten. Det bjöds på mycket mat och vin och kungens spioner fanns överallt.  Om någon av gästerna skröt att han stulit mynten skulle spionerna göra ett märke på hans arm medan han sov. Då de unga männen lämnade palatset nästa morgon kunde kungen titta på deras armar då de gick förbi och sedan själv gripa tjuven.

En spion hörde hur en av gästerna skröt om att han tagit upp mynten genom att gnida vax under skorna och spionen satte ett märke på mannens arm. När gästerna gick förbi kungen nästa morgon såg han märket men det hjälpte honom inte räkna ut vem som tagit mynten. Varför?

Svar på Gåtfulla sagor del 9

Så här gick det till:

Ivrig att få lägga beslag på kvinnans juveler var bankmannen rädd att skrämma bort henne genom att visa att han försökte lura en brahman på en så liten summa pengar.

Gåtfulla sagor del 10

En sista önskan

I Chile levde en gång en ung härskare som tyckte att klokhet var det viktigaste av allt. Han var alltid visare än sina rådgivare och drev ofta med folk genom att ge dem gåtor som var så svåra att de inte kunde lösa dem. När det var dags att gifta sig ville han gifta sig med någon som var lika klok som han själv. Vart han kom ställde han samma fråga:

-          Om du sköter en basilika -planta riktigt väl hur många blad kan den då få?

I by efter by sprang de unga kvinnorna sin väg, generade över att de inte visste svaret. Men den dagen han frågade Carmelita, såg hon i hans ögon och sa:

-          Det ska jag tala om för dig, men först måste du tala om för mig hur många fiskar som nu simmar i havet.

För första gången blev den unge härskaren svarslös och gick genererad därifrån. Men han var samtidigt imponerad. Nästa vecka överlistade Carmelita honom igen och då beslöt den unge härskaren att hon var klok nog att bli hans fru. Carmelita sa att hon ville gifta sig med honom bara om han lovade att uppfylla hennes sista önskan, när den dagen kom då hon skulle dö. Han gick med på det och hennes önskan skrevs ned på ett papper, undertecknades och förseglades.

Carmelita blev mycket omtyckt. Alla älskade henne. Hon hjälpte folk lösa sina problem och om hennes man fattade ett oriktigt beslut talade hon om för dem  hur de skulle få honom att ändra sig. Som regel var den unge härskaren stolt över hennes klokhet, men en dag, när hon bevisade att han hade fel, blev han rasade.

-          Hur vågar du göra mig till allmänt åtlöje! Till straff ska du dö!

Carmelita protesterade inte, men hon påminde om hans löfte att uppfylla en sista önskan. Den bestod bara av en enda mening, men Carmelita kände sig trygg, för hon visste att hennes man måste benåda henne. Full av beundran för hennes klokhet skrattade han och kramade om henne. Vad var Carmelitas sista önskan?

Svar på Gåtfulla sagor del 8

Så här gick det till:

Jag, kung Nactanabo, är skyldig kung Lycurgus ett tusen silvermynt att betalas till Aisopos.

(Undertecknat)

Kung Nactanabo

Gåtfulla sagor del 9

Brahmannen och bankmannen

En brahman och hans fru beslöt att göra en pilgrimsresa. För att deras lilla sparkapital – sju hundra rupier – inte skulle stjälas medan de var borta bad de en vän, en bankman, att ta hand om pengarna. Eftersom bankmannen först vägrade flera gånger innan han gick med på det tyckte brahmanen det skulle vara förelämpande att de honom om ett kvitto.

Resan gick bra. Men när de kom hem ich skulle hämta sina pengar sa bankmannen att han aldrig hade tagit emot dem. Dag efter dag gick brahmanen till bankmannen och bad att få tillbaka sina pengar och dag efter dag sa brahmanen att han aldrig hade tagit emot brahmanens sju hundra rupier.

När brahmanen en dag var på väg hem från banken såg en rik köpmans fru honom gråta. Då hon fick höra varför han grät kom hon snabbt på hur han skulle få sina pengar tillbaka. Hon bad brahmanen gå till bankmannen på en bestämd tid nästa dag och be om sina pengar. Hon sade att hon också skulle vara där, men att han måste låtsas att han inte kände henne. Nästa dag kom kvinnan till bankmannen några minuter före brahmanen. Hon bad honom ta hand om sina juveler, medan hon var borta. Hennes man skulle ha kommit från en affärsresa för flera veckor sedan och nu var hon så orolig att hon tänkte ge sig iväg för att leta efter honom. Då brahmanen i detsamma kom och bad att få sina pengar fick han dem genast. Några sekunder efteråt kom kvinnans tjänarinna och sa att kvinnans man kommit hem. Nu behövde hon därför inte resa och behöll därför juvelerna och brahmanen kunde gå hem med sina pengar. Vad var det för plan kvinnan tänkt ut som plötsligt fick bankmannen att ändra sig?