Känner att jag inte har tid för allt eller ro till att göra allt som jag vill och därför så blir de så långt mellan gångerna här på bloggen. Men jag har inte glömt den ska nu veta. :) 

Sitter här och tittar på Äntligen hemma på tv. Snacka om att det programmet inte har förändrat sig överhuvudtaget känner jag. Karin Mannerstål som alltid har varit mycket för färg har inte ändrat sig. och visst gillar jag färg men inte att förstöra möbler. Men tur är ju att smaken är ju som baken... :D

Martin Timell... oj vad gammal han ser ut nu.. De var nästan så jag inte kände igen honom... 

Nu ska jag visst gå.. Har en som skriker på mig... 

Jag håller på att läsa en fascinerande bok som heter "Det sitter i huvudet - Om viljans kraft att förändra ditt liv." Författare är Michael Södermalm.

Jag fastnade för ett stycke som jag vill citera för er som stämmer så väl in. Hur? Ja läs så kan du med förstå vad jag menar...

"Att studera och lära sig mer om sina tankar och inre bilder är både intressant och roligt. Din ökade medvetenhet kommer att hjälpa dig att styra dina tankar i en mer önskvärd och bestämd riktning. Ju mer medvetet och aktivt du styr ditt liv mot det du önskar, desto större är chanserna att uppnå det du vill. Om du väljer att ändra ditt fokus och lägga mer kraft på allt det du kan påverka så har en stor förändring redan skett. Men vi har ofta en tendens att lägga mer kraft och energi på sådant vi inte kan påverka, vilket bara tar energi och glädje ifrån oss. Ditt fokus ändrar dina tankar, likväl som dina tankar påverkar ditt fokus."

Nu säger inte jag att jag är guds bästa barn på att bara tänka positivt och fokuserar på det som jag vill och kan förändra. Det säger jag inte. Men det låter så enkelt när han skriver detta och det stämmer ju verkligen in. Iallafall på mig. Jag måste tänka om o se vad JAG kan ändra och vad JAG ska fokusera på. Detta år som har gått har hänt en massa förändringar. Bland annat så på lördag är det ett helt år sedan som jag tog examen. :) 

En sak som jag har funderat på är med dessa knivar som jag har fått hört kallas för överlevnadskniv eller fickkniv. 

(Bild lånad ifrån google.se)

Och det jag har funderat över är varför dessa har skruvkorksöppnare? Om det är sånt man behöver om man ska överleva i skogen så kanske man ska ta sig en funderare om den verkligen behövs. Jag skulle dock vilja ha ngt annat än det om jag var någonstans och behövde använda denna. Eller har jag missuppfattat vad dessa ska användas till?

Detta med att skriva lista gick inte så bra.. :/ Jag kom bara så långt som tanken att skriva en men har inte hunnit sitta och skriva en än.. och jag tror faktiskt inte att jag kommer att göra det heller. jag känner mig sj och visst kan jag skriva en lista, men jag kommer nog inte att följa den ändå. Om jag dock skriver en lista på jobbet så är de skillnad för då följer jag den men inte hemma. Lite roligt är det faktiskt att man har ett jobb-jag och ett hemma/privat-jag.

Mina arbetskollegor tror inte på mig när jag berättar att jag är inte ordningsam utan min lägenhet är i typ kaos (Ja när jag inte får mina ryck, men ordningen varar inte så länge.) På jobbet så vill jag ha koll på vart allt finns (ja nästan allt man kan ju inte ha reda på allt) samt veta vad jag ska göra. Annars så känns det jobbigt för mig. Men de är så jag är..

Nä nu måste jag sluta skriva för idag. De börjar tydligen åska.. :/

Ett dygn innehåller bara 24 timmar och de är alldeles för lite känner jag. Man hinner ju inte med allt som man har tänkt. Är de så hos er oxå? Eller är de bara jag som känner så..
Men alltid är de ju ngt som blir lidande. Som inte hinns med som man då tänker att man ska ta imorgon då istället men morgondagen innehåller ju nya saker att göra på listan och då hinns aldrig de första med. Jag kanske ska göra listor på vad som ska göras eller ska jag säga att jag ska bli bättre att följa dessa listor istället. Hmm.. de kanske jag ska prova med. Att skriva en lista imorgon på vad som ska göras denna vecka och vilka dagar jag ska göra de på. Blir man då effekrtivare? Eller är de bara de att man har blivit slö sedan semestern. Att då ville man bara ta det lugnt och gjorde det med???

Jaja. De får bli morgondagens bekymmer nu måste jag försöka att sova även fast man är klarvaken.. hmm.. :/

Läste ett inlägg idag som fick mig att fundera och tänka på hur människor är egentligen. Om man säger nej då betyder det ju nej. eller???

http://huskyeldar.weebly.com/bloggen/nej-alla-hundar-vill-inte-bli-klappade

Det är en bloggare som har lagt upp om att h*ns hund inte tycker om att bli klappad och dessutom säger åt folk detta men människor struntar i detta iaf och klappar hunden iaf. Hunden markerar och då blir de rädda. Är det konstigt att människor blir bitna av hundar idag? Undrar hur många människor som blir bitna av en hund har ägaren sagt nej till att den vill inte bli klappad. Det skulle vara intressant att veta samt hur många hundar som blir avlivade för att hunden bara markerar efter ägaren sagt nej. Detta fick mig att fundera rejält.

Dock om jag skulle vilja klappa en hund så frågar jag ägaren först om jag får (eller min dotter) samt så sätter jag mig ned sen och väntar på att hunden ska komma. Vill inte hunden så tvingar jag den inte. jag vet bara hur jag skulle känna om ngn tvingade mig. Skulle bli galen.. 

Hur skulle ni reagera om ingen lyssnade på vad du sa? Ingen lyssnade på vad du kände? Tänk er för innan nästa gång!

Men allvarligt.. Nu har verkligen värmeböljan kommit och det är ju jobbigt att ens röra sig. De enda jag kan trösta mig är att jag har semester och kan vara inomhus. Även fast det inte är så mycket svalare. Så de går när man har PMS när de är som varmast och inte riktigt kan bada...

Idag iag så fick jag lägenheten lite städad, fick ta en massa pauser för att orka med men de blev dammsugit och undanplockat samt 2 maskiner körda iaf. :D Sen blev de dags att åka iväg till stallet med en liten tur om affären och posta mobilen som jag fick hemskickat ifrån Netonnet som skulle till en annan person och för att hämta ut mitt nya batteri ist som jag skulle ha fått. (Ja varför jag inte behöll telefonen var för att jag verkligen inte vill byta ned mig. Jag är nöjd med den telefonen jag har och den telefonen som jag "fick" var sämre och har fått väldigt dåliga resencitioner. och sen är jag nog för ärlig, de är nog de som allt hänger på.)

Maja fick en skritttur på ca 15 min då de var jättevarmt ute. efter ca 5 min kändes de som om jag bara ville kasta mig i en sjö eller ngt. Men lyckades fortsätta en liten bit iaf. Hon är mycket piggare än vad hon har varit och de känns som om att det är på rätt väg iaf. :) 

Sen efter stallet så kändes de som en bra idé att geocatcha lite och få lite sieghtsing runt Tranås, Så de bar av emot Österbymo och första stoppet blev faktiskt RÅÅS KVARN. 

(Vägen upp till RÅÅS KVARN. Kvarnen är de röda huset längre upp.)

Där var de mysigt att läsa lite historia innan man fortsatte förbi kvaren och en bit in i skogen. HElt underbar natur och lugnt och stilla var de i skogen. :D

Sen så blev det några geocatcher vid Asby och vid ett badställe som jag inte kommer ihåg vad de hette, men där blev det bad utav fötterna medan man såg några tjejer ro. (med sådandär tävlingsbåt och de ror samtidigt i båten. Kommer inte ihåg vad det hette.) Sen bar det av längre söderut och åt vid ett underbart ställe. Dock så glömde jag bort att ta kort vid dessa ställen, men ska försöka att komma ihåg det lite bättre. :)

Sen bar det av till Barnastenen, men de blev så mörkt där i skogen att själva stenen och platsen var inte så lätt att fota i mörktret så de enda jag kan lägga upp är infotavlan som fanns vid vägen. Jättespännande plats måste jag säga. Jag hoppas att ni kan läsa vad som står. :)

Den sista geocatchen för idag tänke bli denna vid Jätte Bules grav men det blev för mörkt så den hittades inte, men jag kan lova att hit kommer jag igen då jag gärna skulle vilja ha foto av graven i dagsljus. Men det får vi se när det blir..

Så nu har jag precis kommit hem och startat datorn, men ska snart stänga av den igen eftersom de är dags att sova så natti natt alla där ute. :)   

3½ år har nu gått sedan jag satte min fot på Högskolan Kristianstad. 3½ år sedan var jag jättenervös på hur mitt liv skulle bli, hur allt skulle gå, tvivel på mig sj om alla hade rätt att jag inte skulle klara av Högskolan. Det skulle ju bara sluta med att jag fick ett lån men ingen utbildning. Var jag galen som började detta? Detta var en del saker som jag fick höra i början. och visst har det varit en galen resa och jag har tvivlat på mig sj genom hela utbildning om jag har kraften att fortsätta eller skulle jag ge upp? Motivationen har gått upp och ned genom utbildningen. Vissa gånger har det känns så lätt medan andra stunder har allt varit för mycket. 

Men nu i efterhand kan jag säga att jag överlevde, jag överlevde 3½ års studier och klarade dessa med så nu har jag en utbildning och därmed kan starta ett nytt liv. Jag kan "börja" om. Jag har bestämt mig att flytta härifrån. Ifrån alla tunga minnen som finns i lägenheten, alla saker som jag fått höra i denna lägenhet, men jag kommer även att lämna bakom mig underbara vänner och glädjen som jag har upplevt här. Så nu är det inte hur jag ska klara av skolan utan nu är frågan, hur ska jag klara av allt annat? 

Under 3 ½ år har jag träffat personer som har blivit en stor del av min vardag och intagit en stor del av mitt hjärta och ni kommer alltid att finnas. Jag älskar er tjejer ♥ 

Under dessa år har  jag även lärt känna mig själv och vad jag klarar av, att jag klarar av mer än vad jag trodde ifrån början. Att jag är stark, att jag klarar av saker som jag tidigare aldrig trodde att jag skulle kunna. Jag överlevde även mina föräldrars bortgång, sorgen finns fortfarande, men jag överlevde och klarade samtidigt av skolan. För det är jag stolt, att jag inte dukade under sorgen. Jag stärktes av alla erfarenheter som jag fick ta del av under skoltiden. 

Jag vet om nu att det lönar sig att kämpa för det man verkligen vill. Ingenting är omöjligt, bara man vill och har stöttning av underbara vänner.