Har gått och funderat som vanligt.... hehehe.. denna gång är detta med konflikter och dylikt... Varför är de så svårt att ta konflikter i verkligheten? jag har svårt att ta konflikter med vissa personer i verkligheten. Lite lättare går det att ta det per telefon men enklast så är det på sms. och det är ju sjukt.. ändå på något sätt... Jag menar ju vad jag säger.. Men ändå så känns det svårt att ta det öga mot öga med personen..

Är det för att man har känslor eller något för just den personen eller för att man inte vill se reaktionen eller helt enkelt att på sms så kan man fundera lite innan man skriver. För oftast så blir det ju fel när jag har en diskussion IRL så att säga.. Så för mig så blir de enklast att ta det skriftligt.. fast de oftast blir fel formulerat då med...  

Om jag inte känner mig helt bekväm med personen i fråga så håller jag oftast tyst. men i mitt huvud så går min hjärna på hög varv... vad ska jag säga? vad ska vi prata om? hur ska jag formulera mig så att det inte blir fel?? Ska jag säga något?? Vad?? Hmm.. det känns mesigt.. dumt.. korkad att prata om det här.. Vad ska jag säga istället?? Äh de låter ännu dummare.... Detta? Nja nej.. personen i fråga tycker inte om detta?? Åh vad jag måste kolla på nyheterna mer så jag har ngt att prata om... VAD SKA JAG SÄGA???? GAH!!! *PAAAAANNNNNIIIIIIKKKKKKK*

Ungefär så känns det i mitt huvud ibland.. Och sen så känns det pinsamt att hålla käften oxå.. Dessa dilemman vad ska man göra??    

Sen så kommer man hem och DÅ kommer man på en massa saker.. varför sa jag inte så här.. Varför svarade jag inte så här istället. De var ju mycket roligare.. hahha.. och så känner man sig dum och korkad...  

Men åh andra sidan... Så är JAG helt enkelt JAG. Med alla fel och brister som jag har.. Så kan inte personerna i fråga "ta mig som jag är" så behöver jag inte umgås med dessa då. Så enkelt och "bekvämt"    (hahaha, älskar bara den smilisen) 

Sen så kan det vara helt tvärtom. Vissa personer så kan man verkligen prata om ALLT! Man kan umgås en hel dag 7 dagar i veckan, men sen så kommer man hem och då MÅSTE man bara sms den personen eller skriva till den på FB eftersom man "glömde" något som man just BARA var tvungen att säga. Hur konstigt är inte detta? Är det personkemin som stämmer in helt och hållet? Som gör att man bara kan snacka på? Vad är det som gör att man kan prata om allt mellan himmel och jord med vissa och andra så nästan stammar man fram orden och känner sig korkad och dum i efterhand (OCH under tiden oxå ibland)?

Har ni med den känslan ibland? eller har ni haft samma tanke gångar som jag har just nu? Har ni någongång funderat varför detta är så? Ursch.. Nä nu överanalyserar jag allt igen ;) 

XOXO

Att tänka efter före innan man öppnar munnen är kanske en bra idé eller som jag borde göra i vissa fall.. Hålla truten    Vissa kommer kanske hålla med mig i denna tanke. 

Bland annat så tänker jag på en sak som jag sa i Värmland hos min bror. När han sa vad jag hade sagt så lät de inte så bra längre. Inte så som jag hade tänkt mig iaf. Han hade grillat underbar mat och Ikka berättade att de hade fått tips ifrån en kock att de skulle grilla på ett vis men att det var den enda gången maten smakade skit rent ut sagt... och då svarade jag att ja men då ska man ju iaf inte gå på en lyxrestaurang. Jag menade med tanke på att brorsan lagde underbar mat och kocken inte kunde de. Men misstolkningar..     

Han menade att jag var ju på en lyxresaurang just nu.. Och i de banorna hade jag ju inte mina tankar just då. Jag tänker mer på utbildad kock = lyxrestaurang = BLÄH   

Medan han tänkte ju just då.. Så fel det kan bli ibland. Men men.. jag lade ned den diskussionen då eftersom jag inte fick utrett exakt hur och vad jag menade, men att jag skulle ha hålla munnen redan ifrån början.    

Nä nu blir de sängen för min del... Helst slut jsut nu... 

XOXO

Skulle så gärna vilja ha kontakt med den nya ägaren till Jacko. Som är Bonitas andra föl. För att kanske få någon bild på hur han är idag. Jag har bara en bild på honom och det var innan han var inriden. Han kanske var 1 eller 2 år på denna bild. Någon som vet hur jag kan få kontakt med den nya ägaren? (Jag har för mig att det var i Örebro trakten.)

Här är hans info på travsport.se (Jag har plockat bort ägarens namn och ort, fråga mig inte varför just nu. Jag hade en sån bra anledning men just nu är den puts väck.)

Någon som kan hjälpa mig att komma i kontakt med ägaren? Via mail/blogg/facebook???

Jag var och tittade lite. Fråga mig inte varför. Ibrist på ork att fortsätta städa samt att kunna drömma lite. Jag är så svag för denna färg, jag tycker den är så otroligt snygg. Fast de hade man väl kanske inte tänkt när man väl hade haft hästen och den hade rullat i leran.. 

Men vad tycker ni om hästen? *mumma* 

Direktlänk: (om den nu finns kvar) http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=633444

Ja om man nu ändå ska drömma om saker och ting så kan man ändå lika gärna slå på stort eller vad säger ni. denna gård hade jag verkligen inte tackat nej till. Iaf inte till stallet med tillbehör :) 

http://www.hemnet.se/bostad/gard-8rum-varberg-varbergs-kommun-belaget-i-naturskont-omrade-i-varberg-kommun-705761

hittade ett ställe till. Visst kostade den 15 milj + men den gården hade inget ridhus. och denna hästgård har ridhus men ser extremt nedgånget ut eller är de bara för att allt är lerigt? Jag vet att jag är petig...   

http://www.hemnet.se/bostad/gard-6rum-vallda-styret-kungsbacka-kommun-hemvarnsvagen-10-3696080

Men gud!!! Jag har hittat min "drömgård"! De som var avgörande? Kolla in golvet i hallen ;) 

http://www.hemnet.se/bostad/gard-6rum-norrlanna-strangnas-kommun-norrlanna-8-40-westerby-gard-3823493

En gång hade jag en dröm, en dröm som var så klar och underbar. Den drömmen minns jag inte längre. Drömmen har nu blivit en blek kopia av orginalet och finns inte längre. Vad hände? Vad gjorde jag för fel?

Blev jag bara äldre (växte upp) och insåg då att det var en barnslig dröm? Varför vill jag ha tillbaka den drömmen då? Vad gick snett? Varför måste man släppa vissa saker som man verkligen vill ha för att verkligheten är skapt så?

Allt jag önskar är att få drömma och leva min dröm.

Du vet inte hur mitt liv är. DU kan inte förstå hur JAG har det. Du har inte den förståelsen för HUR mitt LIV är just nu eftersom du inte har den bakgrunden som jag har. DU har inte den erfarenheten som jag har och DU har inte levt mitt liv. MEN jag kan förstå att du förstår vissa saker i mitt liv. Du har förståelse för vissa bitar i mitt liv, men du förstår inte fullt ut hur mitt liv är. Kan DU förstå det??

Så hur kan man då säga att jag vet du du har det eftersom jag har varit där? För man har aldrig varit i samma situation som en annan människa. Inte fullt ut då man inte har samma förutsättningar samt bakgrund. Det är väl lite saker att tänka på. Och bara för att förtydliga första stycken så är jag inte sur på någon utan det är mest för att få ER att reagera, på vad och hur man uttrycker sig och hur man kan tolka olika saker olika. jag vet att jag överanalyserar allt som vanligt, men det är roligt egentligen att tänka över sådana "vardagliga" saker som man inte tänker på och ställa detta mot andra argument som man inte har tänkt på tidigare. 

Jag kanske skulle ha blivit psykolog istället? Fast som min kompis sa så skulle mina patienter analysera mer sin situation mer när de går ifrån mig än när de kommer till mig, men i vissa situationer så skulle det ju vara bra eftersom man tillför en annan syn på saker och ting. Och ibland är det ju bra att komma "utifrån" till ett problem som någon har och belysa detta ur en annan synvinkel. Eller tänker jag fel? 

"Människor har olika inställning till hur livet bör vara, fyllt av oväntade tilldragelser eller präglat av lugn och ordning. Häpnad är en påminnelse om att verkligheten när som helst kan rämna. Jag vill mest av allt ha sinnesfrid, säger den som absolut inte vill bli erinrad om detta. Ledan vid att allt som vanligt förtär rastlösare själar. Det ofatbara lockar somliga med oemotståndlig kraft. Utan spänning är livet inte värt att leva, tycker äventyraren som söker upp det främmande. Det exceptionella förstärker livskänslan - eller skapar oro. I vissa stunder förtjusas föräldrarna av sina egensinniga barn, medan de i andra bekymmras över att de beter sig underligt åt. Så där brukar de väl inte göra. vad är det med dom idag?

Besservisar blir aldrig förvånade, eftersom de redan vet hur allt är, de har svar på varje fråga och behöver inte undra över något. Häpnad är en svaghet, som innebär att de förlorar övertaget. Makthavare undviker att bli tagna på sängen eftersom överraskningar försvårar möjligheten att fatta överlagda beslut. För dem är det en outhärdlig brist att inte veta och inte förstå. De försöker kontrollera verkligheten med sina politiska och professionella redskap. Förvåna mig inte!

Så är det i många yrken där det mystiska inte utövar någon lockelse, utan upplevs som ett hot. Häpenheten ges ett litet svängrum när det är ett allvarligt fel att vara oförberedd. Flygkaptener är på sin vakt när instrumenten ger alarmerade besked. Läkare oroas av oönskade labbresultat. Lärare kämpar hårt för att skapa ordning i klassrummet. En del forskare blir besvikna när hypoteserna inte stämmer och undersökningen måste göras om."

Billy Ehn, (Vad konstigt Om undran och oförståelse s 123)