Detta kommer jag nog att ångra att jag skriver men de skiter ja just nu i.. ( har druckit whiskey och borde nog itne sitta vida datorn. men Mne,. Då är de en sak som ja kan skriva om i dag 19. alltså detta kommer jag att ångra.)

Jag kommer att prata ifrån mitt hjärta just nu och enledningen till detta är att jag har alkohol i kroppen. och de är enbart då jag verkligen säger vad ja tycker och tänker...

Jag är trött på personer som bara hör av sig för att de vill ha hjälp. Alltså de hör inte av sig av någon annan anledning utan enbart för att de vill ha hjälp. Men hallå ser ja ut som om jag bara hjälper dig hela tiden för att du ska få något utav det och sen inte kan hjjälpa mig när ja behöver hjälp.. men mitt problem här är att jag kan ju inte säga vad ja tycker och att jag inte kan säga nej.. Så denna gången är de ju mitt fel..

En annan sak som ja är innerligt trött på just nu är personer som säget hur ja ska leva mitt liv. Det är mitt liv och låt mig LEVA MITT EGET LIV!!

Jag kommer alltid att önska och hoppas på att det kommer att bli Ronjas pappa och jag igen. Det är inte lätt att stänga av sitt hjärta när det gäller en sån sak. Jag kommer alltid att älska Micke och kommer han att säga eller att antyda att det kommer att bli vi två så kommer jag att ta chansen även fast ja vet att de kanske inte är så bra. men ja äöskar honom fortfarande även fast ja säger att jag har kommit över honom.. Det har jag inte.. Och de är nog därför som jag har problem med att prata med honom och se honom IRL. För att allt jag vill är kasta mig i hans famn och säga att jag älskar honom fortfarande. Även fast han hatar mig och ... ja ja vet inte vad han önskar... men han har gått vidare med sitt liv och i det livet inkl inte mig. Bortsett då ifrån att jag är hans dotters mamma.. Jag drömmer fortfarande om nätterna att det är han och ja.. Och ja LÅT MIG DRÖMMA!! För det är de enda jag har kvar... För bara se på mig.. HUr ser ja ut? Ja bryr mig inte så mycket om hur jag ser ut egentligen.. För att ja vet att jag är stor, ful och fet.. och att de inte är någon som tycker om det..

Jag vet detta eftersom jag har varit singel i 3 år.. och ja är inte bra på något. förutom att tycka synd om mig själv. Detta vet jag redan.. Så de behöver ni inte berätta för mig.. Mitt självförtroende r nere i botter. Jag tror inte på mig själv länge... varför?? jo av den enkla anledningen att jag vet att jag inte klarar av något.. Det är ju bara att kolla på mitt liv så inser ni varför..

Jag kan inte ta tag i något utan att hamna i trubbel och jag kan inte ta ett enda beslut ensam utan ja måste fråga alla andra innan jag bestämmer mig.. och då kanske jag har förstorat upp händelsen (som ja oftast gör.) och sen går ja och grubblar om samma sak i flera veckor. Jag kan lixom inte släppa detta...

vad är de för fel på mig? Depremerad? Ja men grattis de har jag varit ett ganska bra tag nu..

Men varför gör du inget åt detta? Kanske för att jag inte har råd att gå till någon psykolog och för att jag har redan testat det och de slutade med att jag förlorade mitt liv. jag tror inte på de.. :(

Ännu en sak som är mitt fel. Så slutsatsen av detta är att allt är mitt fel. Så skylll bara på mig. för ja "bryr mig" inte alls ändå.. Varsegod. För ja orkar snart ändå inte mer..

det enda som jag gjort "bra" i livet är Ronja och de enda som jag kan säga om henne är att jag fött henne. Hennes uppfostran är hennes pappa som har stått för. SÅ vad är bra på egentligen? Snacka en massa skit.. Som ja känner att de inte ens är ja.. Ja vet lixom inte vad jag håller på med,.,

jag vet hur de är att vara mobbad och oönskad och udda. Så varför vill jag snacka en massa skit hela tiden? Jo kanske för att jag vill vara för en gångs skull en i gänget.. Men ändå.. Det är inte den som jag är (eller vill vara) i verkligheten..

Så det enda som jag lever för just nu är Ronja (och de få ggr som ja träffar hennes pappa, fast ja fasar ändå för de ggr ja träffar honom), Sussie (min katt som inte mår så bra fast ja lever på hoppet och hoppas fortfarander att jag ska slippa plocka bort henne.) och mina drömmar. (För i mina drömmar så lever ja som jag vill utan att någon säger: Så ska du inte göra. Nej detta är fel. o.s.v )

Jag vill ha tillbaka mitt liv. Jag vill ha tillbaka den Mia som jag en gång i tiden var. Den som sa vad hon tyckte och tänkte och struntade i vad alla andra tyckte och tänkte. (Fast detta kanske bara en förvrängd minnesbild som jag har bara för att jag hoppades att jag var sån? Jag vet inte... Jag är inte säker på något just nu, bortsett ifrån att jag är kanonpackad och borde egentligen inte sitta framför datorn..)

Varför kan ja inte få det livet som jag allra mest önskar mig. men som ja tyvärr en gång kastade bort för att jag var för korkad.. Varför kan ja inte få en andra chans? Får inte alla andra en andra chans.

jag hoppas att du micke läser detta och ger mig en andra chans. Jag vet att jag sårade dig ortoligt mycket. Och ja vet att de hjälper inte med ett ynka förlåt. Men kan du ge mig en andra chans? Jag vet att du sa till mig att de aldrig någonsin kommer att bli vi två igen. Och ja vet att de är många andra som inte vill att de ska bli vi två. Men även fast du sa de och även fast ja är så otroligt korkad. Kan du tänka dig att ge mig en andra chans? Ja lovar att inte sumpa den igen..

Ja lovar att säga vad ja har på hjärtat ist för att de ska gå flera veckor innan jag tar upp det igen.. Jag lovar att det är bara dig som jag älskar (bortsett ifrån Ronja) Jag lovar då att söka hjälp.. Bara om du ger mig en andra chans..

och ja ska försöka att prata ordentligt med dig. Inte föröka undvika dig som ja alltid gör men de är för att ja älskar dig och står egentligen inte ut med tanken på att du har hittat en ny eller gått vidare.. Det har gått tre år.. Jag kan inte gå vidare. men du har redan gjort det... Förlåt för att jag är så korkad att jag inte kan göra det. Förlåt för att jag mår som jag mår..

Förlåt för att ja tänker på dig dagligen. Förlåt för att ja bara vill älska dig och kasta mig i din underbara famn. Förlåt för att du inte tycker om mig mer.. Förlåt för allt ja har gjort dig.. Förlåt för att ja existerar.. Förlåt för att ja är ditt barns mor och detta gör att jag måste träffa och prata med dig. Förlåt att ja blir sur/arg/besviken på dig när du bara vill prata om Ronja. Förlåt för attja inte kan prata.. Förlåt för allt.....

Det är mycket som ja ångrar i mitt liv. men mitt största misstag är att ja lämnade dig...

Nu ska ja nog gå härifrån...

Fast en sak till.. Jag vet att jag inte är perfekt. jag vet att jag är stor, ful och fet. Jag vet detta och de behöver NI INTE påpeka. De räcker med att titta på mitt liv. Ja lever ju själv med en katt. De räcker.. Och ja vet att jag kommer att leva så ressten av mitt liv. Men låt mig leva på hoppet tack. De räcker med de bekymmer som jag redan har.. har ni fattat de nu?? TACK!!!

Trist överskrift jag vet men ja kommer inte på något fundigare... :)

Just nu så sitter Ronja på planet ned till spanien och ja saknar henne så extremt mycket och nu kan ja inte ens ringa henne för att höra hennes röst. Som tur är så är de "bara" en vecka. En vecka....

Idag så blev de inget fotograferade för de är kallt ute. Bara så ni vet.

Jag har iaf städat min lägenhet.. Hehe.. och de behövdes. men ja hittade inte de som jag letade efter som är/var en hammare. Den har bara försvunnit så vad f*n har den tagit vägen? Jag har ingen anning...

Nä känner mig nere just nu så nu slutar ja att skriva... Ha en underbar söndag allesammans där ute..

För de som inte orkar läsa när jag gnäller kan lika gärna sluta läsa nu för det är vad detta inlägg kommer att handla om.. Att JAG GNÄLLER!!

Jag har känt mig slö och omotiverad ett tag nu, det känns inte kul längre. Ja vill hitta min glöd igen. men hur? Så ni som tänkte att hon kommer aldrig att klara utbildningen kommer kanske inom en snar framtid att kunna säga; Vad var de ja sa.

Ja vet inte vart ja ska ta vägen. De känns bara som om att allt är skit just nu.. Men utåt så lyckats ja nog att hålla masken tror ja. För ja tror inte att det är något som vet hur jag egentligen mår. Allt är bara en fasad, tror ja eller vad? Jag vet inte..

Ingenting verkar gå som jag vill , eller gör de de? För när ja fåpr som ja vill så vill jag inte de. Är jag ombutlig eller vad är de frågan om? Var nere hos läkaren i onsdags för ja trodde att jag hade fått halsfluss men icke de hade ja inte. Jag hade virus som läker bort av sig själv eller vad hon snackade om. Jaha, 120 kr åt fanders. tack för de!

Sen så blev min mobil stulen eller något i torsdags, ja vet inte. För helt plötsligt så hade jag den inte. Så nu kan knappt något nå mig. Gah! Ja ingenting verkar gå som jag vill

och till råga på allt så har ja nog fått sömnproblem igen.....

Nä nu räcker de för idag tycker ja..

Jag är nöjd med mig själv. För om ja vore missnöjd med mig så skulle ja väl göra något åt det och med tanke på hur lat ja är så är det bara att acceptera hur ja ser ut. Ja lovade att lägga upp bilder på de nya håret. (som ja visserligen inte är nöjd med, men de är bara för att de är för kort.)

Håll till godo. :)

Ps ja tycker att de är svårt att ta bild på mig själv men några bilder blev de iaf.. :P

Grannen ringde idag och väckte mig och sa att jag var tvungen att komma över direkt, så ja kastade på mig kläderna och rusade iväg. Jag trodde att de hade hänt något allvarligt. Det visade sig att hon ville visa att hennes son kunde krypa nu. Att han tog några krypsteg iaf. Varför hon ville att ja skulle komma över är för att jag har lekt med hennes son och verkligen visat honom att man måste ligga på magen ibland. (han har inte ens velat ligga på magen i 1 min ens innan för att han har då gallskrikigt) Men ja fick honom att ligga på magen i ca 20 min *stolt* och ja lekte med honom. och idag så väljer han själv ibland att ligga på mage eller så sätter han sig upp själv.

Jag använder honom som "försökskanin" och testar lite olika saker som jag får lära mig i skolan och de är rikigt roligt att se att dessa saker fungerar. Man får ju ha tålamod men att utmana barnen på deras nivå och göra detta till en lek fungerar verkligen. Det är grannes son ett levande exempel på. :)  Grannen var så stolt att hon hade tårar i ögonen och hon ville visa hela världen att hennes son kryper nu. Jag förstår henne. Jag blev extremt stolt ja med, fast de inte är mitt barn. :D

En annan sak som ja måste berätta är att min bror kommer hit till helgen :D:D:D Jag längtar så eftersom de var ju extremt länge sedan som han var här. Ja vill att de ska vara fredag idag. Men som tur är så är de ju torsdag imorgon och sen fredag. :D:D:D

En sak som ja har fungerat på väldigt länge är detta med killar. Med tanke på att ja har varit singel i 3 år. (mer eller mindre) Varför är de så att ingen vill ha en när man är singel men killar vill ha en när man är upptagen? Ja tror att de är även tvärtom med. att tjejer vill ha killar som är upptagna. Dessa blir mer attraktiva. Men varför ska man ragga på killar/tjejer som redan är upptagna? För de är ju just de UPPTAGNA!!!

Så ja har funderat på de att förlova mig med mig själv. Då är ja ju upptagen, så då kanske man träffar en härlig kille? Eller har ja fel? Ja vet inte. Men ja kanske ska göra de som ett expriment. Men då måste ja ju skaffa en ring först.. hehe.. :P Eller är de någon där ute som vill gå på en dejt med mig? :D Då är de ju bara att höra av er. hehehe..

Nä nu ska ja gå och natta.

xoxo

Ångest? Oro? Ja de kan man nog säga. Jag oroar mig just nu för allt känns de som. Ekomomin... skolan... vänner .... m.m

Skolan? Ja för att jag är orolig över att jag inte kommer att klara mig denna terminen. De känns som det. De känns som om jag är rent ut sagt dum just nu. Jag fattar inget. Men de kanske är meningen att man inte ska fatta något såhär i början av terminen. Ja vet inte.. De känns bara som om att klarar ja inte VFUn denna termin så ger ja upp. Fatta de. JA GER UPP. De börjar bli för mycket. eller? Ja har underbara vänner på skolan men räcker de? Ska man verkligen belasta dom men mina bekymmer och oro när man vet hur de har de? Ja har ångest varenda dag som ja ska till skolan. För de känns som om ja gör allt fel. Eller så får ja skit i slutändan iaf. Varför? Ja har ingen anning. Ja har inte sagt att ja kan något. Ja kan inget. Ju mer ja går denna utbildning, desto osäkrare blir ja och desto mer inser ja att ja fattar nada...

Vänner? Ja är tacksam för att ni finns därute och ställer upp för mig. Speciellt tack till Thomas. För att du ställer upp och för att du hjälper mig att se ljuset i tunnelen. och ett STORT tack till dig för att du får mig att skratta. :) Ja vet inte vad ja skulle ha gjort utan dig. Tack, men ber om ursäkt för att ja håller dig ifrån din familj och ditt liv. Tack för att du står ut med mina utbrott som jag har.

Nä ursch vad detta inlägg blev negativt känner jag, men vad ska man göra? Jo de positiva är att imorgon så ska ja tillbaka till förskolan som ja har praktik på och göra fältuppgifter. Ja ska tillbaka till "mina" fantasktiska ungar. :) De är då man kämpar verkligen för att klara utbildningen för att de är värt de varenda gång man träffar dessa undernbara barn. :D:D

ja har nu suttit och funderat som ja alltid brukar göra när ja inte orkar att plugga. (fast ja hade ju bestämt att ja skulle ta en pluggfri kväll idag) Men ja fattar inte varför ja ska gnälla hela tiden..

Ja har ju en underbar dotter, två härliga katter (fast den ena sitter och fiser brevid mig just nu så ja vet inte om ja ska kalla den härlig just nu), vänner som ställer upp för mig när ja behöver det som mest och även annars med, och pluggar just nu så att ja kommer att få jobb.

Jag har allt (nästan) så varför sitter ja och klagar för? För att de ska vara så? Eller för att människan har i sig att den alltid vill ha mer än vad den har? Jag vet inte. men jag kunde ju ha haft de värre om man tänker efter... De enda som ja egentligen saknar just nu är någon att mysa med nu i höstmörkret och något att sitta och prata med. Men de har ja kompisar som ja kan snacka med och ja kan sitta och  mysa med min dotter framför en Hello Kitty- film så varför ska man klaga?

Nä Från och med nu ska ja TÄNKA POSITIVT!!!

Jag satt i måndags i det underbara vädret och funderade lite medan jag väntade på tåget och då märkte jag att det var dags igen för detta "mode"... och varje gång det blir varmt ute så kommer detta fram igen och vilket "mode" snackar jag om nu??

Jo detta med att byxor/kjol/shorts sitter så långt ned att man ser boxershortsen/kalsongerna eller trosorna.

Jag har aldrig fattat detta för inte tycker jag att de är snyggt när man ser precis vad killen/tjejen har för underkläder på sig. (Ja trosorna/stringen/boxershortsen eller kalsongerna iaf) Kan någon vänlig själ förklara för mig detta fenomen som återkommer varje gång det blir varmt för mig? För jag kan verkligen inte med det så jag vill bara säga:

DRA UPP BYXORNA! JAG VILL INTE SE!!

och på tal om detta. Vad äckligt de är när en person böjer sig ned eller sätter sig på huk och man ser HELA springan där bak. BLÄH! och de blir extra äckligt när de är någon kille som är extremt hårig som sätter sig ned.. Ursch. Får rysningar bara ja tänker på de...