Sitter och lyssnar på musik, är trött men tankarna mal i huvudet just nu. Inte så bra att sitta uppe då och fundera utan bättre att lägga sig och försöka att sova, men jag kan inte.. Det går bara inte. Funderar på livets mening och allt möjligt...

Så jag gav upp med att försöka att sova... Just nu så sitter ja och lyssnar på Tears in heaven och snacka om att jag dras lätt med i musiken och att den påverkar mitt humör. Är de en lugn och sorgens låt så känns det som om man håller på att gråta men kommer det en snabb medryckande låt så känner man sig pigg och vill hitta på något. Så mitt humör pendlar verkligen just nu.

Jag vill.. Jag vill... Jag VILL... Jag vill så mycket, men hälften av dessa jag vill kommer nog aldrig att bli verklighet. :(

Som Linda Bengtsson säger:  Jag ljuger så bra.

Varför säger man när någon frågar om allt är bra eller hur är de. Så svarar man att allt är bra fast det är skit. Är det bara för att man måste eller vill hålla en fasad utåt att livet är så bra och jag har inga problem? Jag tror att det inte finns någon människa på denna jord som INTE har ett enda problem. Alla vi har vi olika problem som kanske blir större om man inte pratar om dom så att de kommer ut och då kanske de visar sig att de problemet inte var så stort och att man oroade sig i onödan. Jag vet inte...

Jag ska inte klaga. och visst har jag mina bekymmer. Men jag försöker att tänka att det löser sig och det finns personer som har det värre än vad jag har. Det är för att hitta orken och styrkan att fortsätta emot mina mål. De mål som jag har satt upp. Men vad häner när problemen bara hopar sig och man inte hittar ut igen? Ska man ta hjälp eller ska man bita ihop och stånga sig blodig emot väggen? (bildligt talat nu) Hur gör ni när problemen blir för stora? Oftast så har jag märkt att jag biter ihop, gråter i de tysta och när jag väl har tagit mig förbi hindret så var de inte något problem överhuvudtaget. Så varför har jag gått och oroat mig? Allt löser sig på det ena eller andra sättet..

Så till er där ute i natten:

Håll huvudet högt och tro på dig själv, allt löser sig tillslut!

Jag försöker allt jag kan, men jag är inte mer än människa... Människor gör misstag och det är bara mänskligt.

Jag vet att jag borde plugga men mina tankar går åt olika håll, jag verkar inte kunna samla dom. Är skitnervös inför debattseminariumet imorgon. Hoppas att man klarar det utan att staka sig eller göra bort sig totalt. Jag vill inte. Det är stor press på en just nu. Kommer man att klara det? Eller kommer man att gå under pressen? Det är bara tiden som avgör detta eftersom vi lär ju märka hur det kommer att bli imorgon.

Kom precis till Perstorp och lokföraren meddelade precis att vi är 5 minuter försenade och de beklagar förseningen. Jag tror att vi kommer att vara ännu mer försenade innan vi kommer till Bjuv. Jag hoppas inte det men jag tror att vi kommer att vara detta. Nä nu ska jag inte vara negativ utan jag ska vara positiv. J

Vart tog tiden vägen idag? Den bara flög fram. Ena stunden var jag på väg till skolan och nu sitter jag mer än 12 timmar senare på väg hem igen. Hmm.. Jag kan ju inte säga att föreläsningen var intressant så det var inte därför dagen flög..

By the way. Jag kommer att komma med i tidningen. Mitt mentorsbarn och hans mamma har gett godkännande. Alltså jag är med i ett projekt som heter Näktergalen http://www.hkr.se/naktergalen och de fick förfrågan ifrån en tidning om de inte kunde göra ett reportage om Näktergalen samt att intervjua ett mentorspar och då tänkte ledarna direkt på mig och mitt ”barn” och jag frågade dem idag och det var inga hinder för att detta skulle ske. Så nu kanske jag blir ”lokalkändis”. *asg* Jag skämtade bara. Men detta är då tredje gången jag är med i en tidning (om man inte bortser ifrån då man har fyllt år och fått sitt kort insänd och visat eller då jag födde Ronja och jag bara nämns.) Första gången jag var med i en tidning var när jag drog min klass ut och pejlade varg. (Jag kommer inte ihåg exakt när , var och hur.) Andra gången var i Lillerudstidningen (Gymnasiets egen blaska) där jag var med på en bild när jag körde Aktör i giggen (en häst) och nu blir det tredje gången. Jag ska försöka se om man hittar dessa tidningar på nätet. Tidningen ifrån Lillerud vet jag ska finnas på nätet men den andra vet jag faktiskt inte..

Oj nu är vi redan i Klippan. Tiden går fort när man skriver. Det är tur att jag har datorn med mig och kan skriva för annars så skulle jag nog ha somnat och missat Bjuvs station. (Det har jag gjort en gång och det var verkligen INTE kul) Men som tur var så när jag hade hoppat av så kom tåget ca 10 min senare. Så jag slapp att vänta så mycket.. *gilla*

Ja just det. På torsdag så ska jag till Hyllinge och möta min dotter där. Det ska bli underbart att få träffa henne igen. Speciellt då jag inte träffar henne till helgen då jag ska med på ett Näktergalen möte. Ja visst ja.. Jag ska kolla upp tågtider tills på lördag. Det får jag verkligen INTE glömma. Och sen att komma upp i tid.. Ja… de är en annan femma :P hehehe.. ^^

Så här kaotiska är mina tankar. De hoppar ifrån en sak till en annan och ibland så har de inte ens något sammanhang med varandra. Är det likadant för er? Eller sitter ni och funderar på en sak ganska länge? Kan ni samla era tankar exakt varje gång ni måste det eller står ni helt ”tomma” i huvudet när men får en fråga som man vet svaret på, men just då är hjärnan *out of service* eller vad det nu heter.. Ja ni märker att jag knappt kan formulera riktiga sammanhängande meningar längre.. Hehe :P Så det är nog dags att sluta skriva tror jag..

Det ska bli så skönt att komma hem och sova. Fast först duscha, äta, (något har jag missat), plugga lite och sen sova.

Nu är jag iaf i Åstorp så nu blir det att stänga av datorn och packa ihop allt. Om ca 20 min är jag hemma :D:D:D

Jag läste en inlägg ifrån: http://mandyronnstam.blogg.se/

Och jag kunde inte ha sagt det med bättre ord.

Tråkigt nog ! Jag kan inte spola tillbaka tiden, och ändra det som hänt. Jag kan bara ändra min framtid.
Varje val jag gör idag , ändrar min dag i morgon. Val jag gör idag, kanske drabbar hela mitt liv.
Men de är faktiskt synd att man inte äger en tidsmaskin, det skulle behövas. Men samtidigt , tur att det inte finns. Jag hade kanske inte varit den jag är idag, om folk ständigt skulle resa tillbaka i tiden och ändra på saker.
Vi ska kanske bara se det positiva i det hela.

Visst skulle man vilja ändra vissa saker i tiden som har gått, men åh andra sidan så skulle nog man inte vara på den punkten man är idag. Jag har egentligen inget mer att tillägga än det Mandy skrivit eftersom jag tycker att hon har slagit huvudet på spiken. (Eller hur man nu säger) =)

Idag när jag var på väg hem ifrån skolan och ett basgruppsmöte som vi hade och satt på tåget i mina egna tankar och funderingar ang. skolan och arbeten. (mer behöver inte jag inte berätta då det inte är relevant här.)

Jag kom till Hässleholm då de klev upp 3 damer (mellan 40-50 år gamla) i samma vagn som mig och satte sig mitt emot mig. Jag satt på en 6 sitsig plats. (hur man nu ska förklara) Det första de gör när de sätter sig är att börja snacka om en tågolycka som tydligen en av dem varit med om.

Det var någon lågt hängande gren som tåget körde in i och lokföraren var den enda som skadades då han/hon blev träffad av glassplittret. (Det är den korta varianten då de höll på i ca 20 min.) Men vad kul att höra om en tågolycka NÄR MAN SITTER PÅ ETT TÅG!!!! Nej det är det verkligen INTE!! Jag kollade över på den andra sidan av tåget och där satt en tjej i ca 14 års ålderna med hakan nere i marken och ögon stora som tefat. (Ja, jag vet att jag överdriver, men CHOCKAD vad hon iaf.) Jag tyckte verkligen synd om henne, men jag kopplade bort damernas snack medan jag läste lite i skolböckerna.

Sen efter ca 20 min så ser jag i ögonvrån att tjejen fortfarande sitter och stirrar på damerna så j ag börjar att lyssna igen och det visar sig att de fortfarande snackar om tågolyckan. När jag bestämde mig att jag hade fått nog så bytte de ämne tvärt så jag hann inte säga till.

Men beter man sig så här? snackar man högt om tågolyckor på ett tåg? Det är väl samma sak som att man pratar eller man ser inte filmer om flygplansolyckor när man sitter i ett flygplan. Eller hur?

Men detta är INTE det värsta på hela saken. När vi kom till Åstorp så klev en dam av tåget. Vi kan kalla henne Lena. Hon hette inte det i verkligheten. Jag tror att hon ens kom knappt av så började de resterande två damer att snacka skit om Lena som gick av.

Herregud, jag visste att tjejer snackade skit om varandra men jag trodde verkligen att skitsnacket slutade när man kom upp i åldrarna. Jag trodde verkligen att tjejer/kvinnor mognade i sitt liv och  inte behövde snacka skit om andra för att må bättre själv.

Visst kan jag ärligt säga att jag snackar skit med. Det ska jag inte gå undan med. Men oftast är det för att det är just det som kompisen gör som gör att bägaren rinner över så att man snackar med en annan kompis för att bara få snacka av sig. Men man menar ju inget direkt inget med det. Iaf det är vad jag menar med det...

vad tycker ni om detta? Har jag fel? Kommentera gärna.

Ibland så tappar man motivationen och orken och det är helt okej att göra det. Men deppa inte ihop! Jag har haft en dålig dag idag, och de berodde på att jag började att tänka för mycket på hur mycket uppgifter och måsten jag har. Men det är ju "bara" att ta en sak itaget. Men måste få låta sig ha en dålig dag, annars så kommer det att sluta som det har gjort för mig de senaste dagarna. Att jag har skjutit upp allt till nästa dag och sen nästa dag o.s.v

Idag har jag tillåtit mig att ta det lugnt ett par timmar och nu är jag fit for fight igen :)

Det är inte bara jag som har reagerat på en sak utan det är några andra som jag pratat med som de oxå har reagerat. Och nu undrar ni säkert vad jag snackar om. Jo, jag pratar om Boxer-Roger och Prins Daniel.

De tycker ja liknar varandra extremt mycket, så frågan är om de har använt Prins Daniel som modell? Det skulle inte förvåna mig.. hehe..

Här kommer en bild till er så att ni kan se vad jag menar. Denna bild har jag googlat fram.

Lika som bär?

En sak som jag har kommit in på är: Vad är skillnaden egentligen mellan en pedagog och en förskollärare? För i våra uppsatser man skriver på Högskolan Kristianstad så använder vi både ordet "pedagog" och ordet "förskollärare", till samma person. Vi syftar alltså på samma sak. Men är man inte utbildad förskollärare och ska jobba i förskolan så kan man bli anställd som pedagog.

Jag blir bara mer och mer förvirrad. Är det någon som man förklara enkelt för mig vad skillnaden är?

Så här står de på wikipedia.se

Pedagog kallas den som i sitt yrke använder sig av pedagogik i syfte att underlätta och befrämja inlärningen hos den undervisade.

Förskollärare är i Sverige en person med en lärarexamen med inriktning mot förskolan, en utbildning på minst 3,5 år. De är i första hand anställda vid förskola, öppen förskola och i förskoleklass. I vardagligt tal kallas förskollärare ibland för dagisfröken och barn tilltalar ofta en kvinnlig förskollärare som fröken.

Den första yrkestiteln fastställdes 1944 då kåren valde barnträdgårdslärarinna. Tidigare hade varje seminarium en egen examenstitel. I mitten av 1950-talet ändrades den till det könsneutrala förskollärare.

Utbildningen inleddes 1897 och bedrevs fram till 1977 på så kallade förskoleseminarier. Därefter fanns en särskild förskollärarutbildning på högskolorna. Sedan 2001 bedrivs utbildningen inom lärarprogrammet, och de som vill arbeta inom förskolan väljer en särskild inriktning. Utbildningen är idag minst tre och ett halvt år.

Traditionellt hade alla förskollärare förkläden på sig i jobbet för att undvika att bli smutsiga.^[1] I dag pågår diskussioner om att återinföra arbetskläder av både hygienska och praktiska skäl. Det handlar då även om galonbyxor eftersom det är praktiskt för personalen att ha på sig då de leker med barnen utomhus.