Frid viskar träden kring

gården du älskat,

Farväl bugarblommorna

du vårdat så ömt,

Tack kvittrar fåglarna som

var morgon dig hälsat,

Tyst sjunger vinden farväl.

Hmm allvarligt sagt så har jag alltid haft problem med detta att kunna packa. För antagligen så har jag packat för lite eller för mycket. (hur vet man vad man behöver när man väl är iväg?) och sen är det ALLTID något som jag har glömt och de är inte så kul att komma dit eller hem och komma på eller bli tillsagd att man har glömt saker.

Hur gör ni för att veta och kommaihåg allt som ni ska packa? Eller komma ihåg allt när ni ska hem igen?

Är det bara jag som är så totalt förvirrad? Jag vet om att jag itne är den bästa på att packa så har ni ett tips eller kanske flera på hur jag ska komma ihåg allt? Jag känner mig panikslagen redan. Ja visst sitter ja här, men ja vet inte vad ja ska göra just nu.. Ronja sitter samtidigt och spelar för mig ... (= jag mer döv än vanligt)

Nä nu blir att rensa kattlådan och sen ned till soprummet och till affären (igen) för att handla Saft till Ronja på resan imorgon. (Jag glömde de igår när vi var i affären)

Ja jag har nu tagit en liten micropaus i mitt pluggande för att rensa hjärnan lite. Jag kommer definitivt INTE att bli färdig idag utan jag kommer att få fortsätta imorgon med att skriva färdigt då allt måste vara färdigt tills på måndag då det ska skickas in.

Jag känner att ja har fastnat i mitt skrivande och skriver enbart samma sak om och om igen. så de kanske är lika bra att sluta? :) Fast jag ska skriva lite mer på min yrkesdeklaration, jag höll på med verksamhetsplanen idag. Mina vfu mål tycker ja var lättast att skriva och de är färdiga sedan länge. :P Ska även skriva imorgon då en aktivitets planering eller vad de nu heter, med tanke på att jag vill börja redan på måndag med att utföra en aktivitet så att veckan sen kanske (bara kanske) blir liiiite lugnare.

Det som INTE känns okej är att Ronja sover och jag vet att jag måste upp klockan 7 imorgon. (fast kanske en liiiiten sovmorgon till halv 8 kanske? :D ) Fast vi får väl se. Med tanke på att ronja redan vaknade halv 4 i fredags.. Men Men. Min lilla sötnos. :) Bara jag får kaffe på morgonen så brukar humöret stiga direkt. Ja ni som känner mig vet om att jag INTE har det bästa morgonhumöret. Fast jag tycker att det blir bara bättre och bättre för varje dag som går. Ja man får ha bakslag tycker jag och det har jag ibland.

Nä nu var min micropaus över. Skriver kanske mera sen när ja har pluggat lite till. Vi får se

XOXO

ja skit i min dåliga engelska. Det ska iaf stå att jag inte är värd en andra chans. Jag är tydligen inte värd något överhuvudtaget, med tanke på att jag är inte ens värd att svara. Jag har inte fått något svar så jag tolkar det som om att han inte vill och nu ska jag börja planera hur jag vill ha mitt liv -UTAN honom. Visst jag lär inte komma över honom så jag får acceptera att jag kommer att leva själv resten av mitt liv. Helt okej för min del. Inte vad jag hade hopas på, men de är bara att acceptera och planera mitt liv utifrån det så nu är mina mål:

1: Klara skolan

2: Få jobb

3: Flytta till Ängelholm och skaffa en trea istället.

Där har ni nu mitt liv. :) Ha de så gött nu allesammans där ute idag för nu ska jag börja att plugga så jag får något gjort...

Mina tankar går åt alla möjliga håll och det går verkligen inte att sova.. Jag ligger bara och vrider mig i sängen. GAH! Kan verkligen bli galen på sånt här. Men jag vet varför ja inte kan sova och de är för att jag inte har fått något svar idag och ja oroar mig för vad de kommer blir, (Men fattar inte varför med tanke på att jag är nästan 100% säker på att jag kommer att få ett nej.)

Så jag har funderat på varför man går och vill ha någon som inte vill ha en själv. Varför kan ja inte komma över honom? Varför är mina känslor fortfarande så starka för honom? ÄR de jag som är knäpp, eller är detta vanligt? Att man aldrig kommer över sin stora kärlek utan de enda är att bara bita ihop och låtsats att allt är bra? Är de det som man ska göra? Då kan ja säga att då är jag hellre ärlig och lever själv resten av mitt liv än att ljuga och bli tillsammans med någon annan. DET är ett som är säkert iaf. Fast vem vet om 10 år framåt så kanske jag har lyckats komma över Micke så mycket att jag kan starta mitt eget liv med någon. Vem vet? Eller så kanske är de han och jag? Som sagt vem vet...

Det enda som är verkligen... verkligen... verkligen JOBBIGT just nu, ja förutom den situationen som jag har med Micke just nu då jag vet varken ut eller in, det är Ronja. Hon har börjat fråga mig om inte hon kan få ett syskon. (fast jag tror att hon är nöjd som det är med att vara ensambarn.) Jag vet inte vad jag ska säga, med tanke på att jag började fundera på det första gången som hon frågade mig och jag kom fram till att visst vill jag ha fler barn. MEN jag vill inte ha barn med olika pappor. Antagligen så blir det samma pappa till alla eller så kommer Ronja förbli ensambarn. (Ja om inte Micke skaffar ny tjej och barn med henne då.) Men jag känner att jag vill INTE skaffa barn med någon ny. Fast aldrig ska man nog inte säga med tanke på att vem vet vart ja står om 10 år. Men jag känner det att skulle de inte bli något mellan oss så kommer jag alltid att ha mina barn på förskolan + Ronja. (Fast jag har ju även sagt att jag INTE bara vill ha ett barn, utan minst två eftersom mina barn ska inte växa upp som ensambarn. Men HA så fel man kanske kan ha.. :( ) Jaja.. Nog tjatat om det...

Nu ska jag försöka att sova IGEN! Jag lär nog vara död imorgon.. Tur är det iaf att jag har kaffe och energidryck så att jag klarar av morgonen.. Ja ni som känner mig vet om att min morgonhumör inte är den bästa och det har verkligen inte ändrat sig. Eller jo lite bättre skulle ja säga att det är, men någon morgonmänniska lär jag aldrig bli. Jag är en kvälls/nattmänniska. Vad för typ av människa är ni? :)

Ja jag är mållös och mina tankar går inte ihop. Jag pratade lite igår med Ronjas farmor om hur jag var direkt efter förlossningen och hur det var, med tanke på att jag vill få ett avslut. Jag vill kunna ta itu med mitt förflutna för att kunna se ljust på framtiden. Hur nu är den kommer att bli..

Jag fick reda på en del saker som chockerade mig och som jag är helt mållös över. Jag förstår idag att jag hade en förlossningsdeprition det fattar jag. Men hur långt nere jag var då UTAN att fatta det själv. Och hur jag behandlade mina nära och kära just nu.. Men herregud. Jag fattar inte hur ni stod ut med mig då. Jag är chockad och jag måste BE alla om ursäkt för mitt beteende då. Vad tänkte jag på då? Tänkte jag överhuvudtaget? Jag har ingen anning... Jag vet inte.. Den perioden hänger över mig som ett svart moln och ja vill kunna skingra den. Ja idag så ser jag lite ljusare på den perioden av mitt liv. Det största ljuset som hände då var ju självklart Ronja och det har hjälpt mig oerhört mycket att haft henne.

Den stora anledningen till varför jag skriver här mina tankar idag är att det är en viss person som jag har smutskastat extremt mycket. Speciellt då över nätet eller pratat om. Vem pratar jag då om? Jo Ronjas pappa Micke. Jag kan erkänna att jag har snackat mkit om honom att han gjorde dittan och han gjorde dattan och de är såååå hemskt.

Men hur hemskt var inte jag att leva med? Med tanke på att ja snäste av ex.vis min svär när hon frågade om jag inte skulle söka hjälp och ja bad henne rent ut sagt att dra åt helvete. Vad jag har sagt under denna perioden till Micke vill jag inte ens tänka på eller reda ut. Men han ska verkligen få bekräftat här att jag ber om ursäkt för allt jag har sagt om honom här och till alla personer.

Vad jag kan se tydligt här är att problemet har varit jag och min deprition. Det var jag som gjorde slut p.g.a att jag inte fattade att jag mådde skit rent ut sagt och tyckte att han var en stor idiot. jag fattar inte varför han inte kastade ut mig tidigare, utan han försökte verkligen få de att fungera men jag hade totalt gett upp med allt. Jag orkade inte med. Så jag säger en gång till MEN HERREGUD MARIA!!!

Jag är som sagt mållös. Jag har ingen anning om vad jag ska säga eller skriva....

Ber så mycket om ursäkt Micke för allt du har fått stå ut ifrån min sida och jag ska säga det till dig IRL på torsdag när du kommer hit med Ronja, men nu har du iaf fått upprättelse (en liten iaf) att jag går ut med att allt var mitt fel, de var ja som inte insåg...

Nu ska ja gå och sova iaf..

det kommer att bli ett kort inlägg idag...

Det känns som om jag överanalyserar allt. Att jag förstorar vissa saker som inte var menat som jag uppfattade det. Har suttit med mitt terapiarbete nu i tgyp över 1½ timme för att fundera över om jag har misstolkat och jag har kommit på att de enklaste är ju att ta de med den personen. Eller har jag fel? Nej de har jag inte. Jag är trött på att gå runt problemet eller strunta i det. Ja nu kanske de blev fel. Ja är trött på att inte ta tag i det direkt utan bara nä men ja skiter i detta och sen så bara läggs de på tills allt tillslut brister.. det är ju verkligen INTE bra.. :(

Jag lovar att jag ska visa en bild på mitt terapiarbete. Fast de får ta sig lite så att ni kanske kan se vad det är för något ^^

NU ska jag fortsätta med de en stund till och sen blir de att sova...

fan vad jag hatar er!!!!

Fan vad jag hatar er som bara tror hur en känner sig och lyssnar på en när man vräker ut exakt hur man mår OCH sen snackar en massa skit om en. Vad är de för stil? Ska ni föreställa ens kompisar??? Tack men nej tack..

JAG KLARAR MIG UTAN FALSKA VÄNNER!!!

JAg vet att jag inte är perfekt. Men ja klarar mig utan några vänner om ni bara ska vara falska. Tänk på det. Och de är mitt liv. Ni kan komma med goda råd, MEN BERÄTTA INTE HUR JAG SKA LEVA MITT LIV. Red upp ditt eget liv innan!!

Innan ni uttalar er om något så titta över erat eget liv. TACK!