Det  har varit en lång resa till att bli den jag är idag och jag vet om att resan är långt ifrån över. Jag har knappt kommit halvvägs till att bli den person som jag vill bli. Men jag är på god väg och det är tack vare all den stöd som jag har fått ifrån nära och kära. (ingen nämnd ingen glömd)

Sen har jag arbetat hårt med mig själv. Att tillåta mig att misslyckats men ändå gå vidare och att ta det i den takt som jag behöver har varit en del utav de nykelorden som jag har lärt mig under resans gång. 

Denna person som jag en gång var kommer jag aldrig att bli igen och det vill jag heller inte. Jag vill utvecklas mer både på det personliga planet men även i min framtida yrkesroll och även som mamma. Som person överlag är det okej att misslyckas. Jag vet nu vad som är viktigast i livet och vad jag tycker om saker och ting. Jag har en åsikt och även om inte andra tycker lika dant så är det helt okej. Jag är jag och så är det bara. Tycker du inte om mig? Fine, de är lugnt med mig, men då ställer jag bara frågan: Varför umgås du med mig då? (Nu syftar jag inte på någon speciell utan det är mest att jag har sagt detta i åratal, men det är inte förrän nu som jag verkligen lever som jag lär typ)

Jag har även insett att jag är faktiskt vacker på mitt sätt, jag är glad. Jag kan tillåta mig att vara glad utav att få skuldkänslor över att jag inte saknar mina föräldrar mer än vad jag gör. Visst så har jag fortfarande mina dagar då sorgen överbemmanar allt och jag i princip lamslås. Men dessa dagar kommer allt mer sällan nu och det går mer och mer tid mellan det. Jag kommer alltid att sakna dem, men jag vill minnas dem med glädje och inte med sorg. och för att hedra dom så vill jag kunna göra mitt bästa. Det är lixom allt jag kan göra. inget mer. och jag vet om att de är stolta över mig. Jag klarar mig, jag gör det som jag vill och jag börjar planera min framtid. Det känns underbart. 

Denna person är mycket starkare, gladare och mer harmoniskt än vad hon tidigare har varit, eftersom hon nu vet vad som är viktigt i livet. Att skratta och glädjas betyder inte att mina föräldrar var oviktiga utan det handlar mer om att hylla livet och hylla dem medan de levde, inte att sörja deras bortgång. 

Nu ska jag faktiskt vara lite egotrippad :P Och de som har mig på facebook har redan sett denna bild. Men jag är så otroligt nöjd med den för faktiskt så tycker till och med att jag är vacker :D Det var min granne som fotade mig. :D

Sen en annan bild som jag är nöjd med oxå måste jag ju få visa :P 

Att sticka mönster är segt, men det är kul att se att det går framåt, men nästa gång så tänker jag välja något som är lite lättare mönster.. Detta krånglar jag bara till hela tiden..

Så här såg den ut i måndags:

Och nu ser den ut så här :

Nu är det bara att sy dit ögon och näsa kvar .. WOHO!! Bara 5 kvar att göra..

Jag har tänkt att ha detta som åkprojekt. Alltså att när jag åker till skolan så har jag något att fördriva tiden med men tyvärr så har det ju inte varit mycket nu i skolan och jag har ju inte lyckats att KOMMA IHÅG att ta med det. Men iaf bara en kvar :) 

Här kommer bilden som jag lovade igår. 

Idag har jag och Ronja varit på Ikea tillsammans med grannen. Ronja behövde en ny kudde och grannen ville ha nya sängben så då passade vi på att åka dit. Sen stannade vi på Netto på väg hem och där fick vi med oss jordgubbar hem så de blev att fika med jordgubbar, mjölk och en cola. Men jag måste säga att jag väntar nu hellre på de svenska jordgubbarna. Visst är de utlänska jordgubbarna goda men de finns faktiskt ingen sådan som slår de svenska.. Så mitt jordgubbs ätande kommer att få vänta ett X antal veckor framåt nu. För först måste de svenska jordgubbarna gå ned i pris :P

Sen så håller jag just nu på med mönsterstickning (bild kommer imorgon då jag ska sova nu) och snacka om att man måste ha tungan rätt i mun och att trådarna bara trasslar sig, men jag hoppas iaf att resultatet kommer att bli bra. 

Fick föressten höja Ronjas cykelsadel idag, snacka om att hon har blivit lång och den cykeln som hon har hos mig nu kommer inte att finnas hos oss nästa år då jag fick höja den till max och den är egentligen fortfarande för liten... Men men. Den dagen den sorgen. Än så länge så vill hon ha kvar cykeln. 

Hade en sån mardröm inatt att jag vaknade 3 ggr. Snacka om att jag är/var totalt slö idag. Men ändå drar jag mig för att lägga mig på grund utav mardrömmen. Den var hemskt och jag vet inte vad den ville säga mig. Men det känns som om den handlar om mitt liv.. och oftast är ju de så att drömmarna speglar våra liv och våra tankar. och ibland så kan mardrömmen slå in.. Inte för att jag tror att just denna kommer att slå in ordagrant eller hur man nu ska säga, men innebörden kanske slår in och de gör mig rädd eftersom jag inte vill hamna i den situationen.. :/

Men nu ska jag iaf dra mig i sängen och hoppas på att den inte återkommer..