Nu kommer ilskan... och frågorna.. varför??? Varför ville änglarna ha dig tillbaka så tidigt? Du skulle ha fyllt 57 år i december, och det var alltför tidigt att lämna oss nu. Varför är livet så orättvist? Varför kom denna j*vla sjukdom som tog ditt liv. Bort ifrån oss. Varför älskade mamma? jag är tacksam för all tid jag fick med dig och att jag hann säga att jag älskar dig och säga hej då till dig. Men frågan kommer alltid att finnas där. Varför??

Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle bli tvingad att begrava mina föräldrar samma år. Jag var naiv att tro att mina föräldrar kommer att leva i evighet. Jag vet om att det inte existerar. Men 25 år gammal och föräldralös? Jag är ju inte ensam i detta nu då den 6 januari i år så förlorade fem barn sin fader och igår den 5 augusti så förlorade tre barn sin mamma. Hur orkar man att gå vidare? Hur orkar man klara av vardagen, när ens föräldrar är en såpass stor del utav sin vardag? Jag har "precis" kommit över sorgen över min pappa. Jag kommer aldrig att komma helt över den, men jag kunde prata om pappa och minnena utan att börja gråta. Nu börjar allt om, med den skillnaden över att jag inte kommer att ha mamma vid min sida denna gång. Mamma som nu är en ängel.

Jag behöver inte förklara mig över att jag skriver här. Men jag gör det iaf. Jag har mycket lättare att skriva om mina känslor än att prata om dem. och jag känner att jag behöver få utlopp för mina känslor just nu och tankar. jag vet om att jag som sagt inte är ensam över att ha denna tunga sorg. Men just nu så känns det ensamt med tanke på att jag sitter själv i min lägenhet. Jag vill vara själv. Jag måste få reda ut mina tankar och känslor innan jag klarar av att möta mina syskon nu när jag ska upp. åker imorgon eller tisdag. Jag måste ha styrka att klara av alla uppgifter som ligger framför oss syskon nu. Ett syskon ska inte behöva bära allt. Vi ska finnas just nu för varandra och det är viktigt att kunna prata om allt som har hänt. Men just nu behöver jag få vara ifred med mina känslor för att kunna reda ut dessa och för att orka prata om dem (eller sätta ord på dom)

R.I.P Pappa

6/1 -2012

En sak är säkert.. Jag kommer aldrig att glömma två datum så länge jag lever och det är den 6/1-12 och 5/8-12

Jag älskar er båda Mamma och Pappa ♥

Jag sitter nu själv i min lägenhet. Sandra har precis åkt och en massa känslor bubblar upp... Känslorna blandas... Sorg, vantro, tomhet, chock...

Jag vill inte tro det. Jag kan inte tro det. Min mamma finns inte mer. Mamma som ALLTID fanns där för mig, finns inte mer. Hon har somnat in för alltid. Mamma som jag grälade med, men som ändå fanns där och som jag alltid kunde vända mig till. Jag har inga ord för hur mycket jag älskar dig mamma. Tack för alla stunder jag fick med dig och att himlen kallade tillbaka deras ängel i förtid. Du fick uppleva ett barnbarn, Ronja, som älskar sin mormor och du kommer att vara extremt saknad här på jorden. Jag vet om att du alltid kommer att finnas vid vår sida även fast vi inte kommer att kunna prata med dig längre. ♥♥♥

Jag saknar ord längre. Vi visste att detta skulle komma och försökte att förbereda sig, men chocken kom ändå som ett brev på posten. Chocken och vantron.. Kan knappt tro att det är sant att jag aldrig mer kommer att få krama dig, bråka med dig ;), eller bara veta att du alltid kommer att finnas ett telefonsamtal bort.

De enda som jag kan säga just nu är att jag är dig evig tacksam som fick ha dig som mamma. ♥ Du kommer alltid att vara älskad och saknad. ♥

R.I.P Mamma

♥ Grattis pappa på födelsedagen! Tyvärr så är du inte med oss idag, men jag hoppas att du firar din dag ordentligt vart du än är. Saknaden efter dig är fortfarande stor! ♥

Idag är en tung dag då det är pappas födelsedag men tyvärr så finns han inte med oss längre. Jag tror dock att han ändå finns med oss och busar med oss. Att någon gång under dagen så kommer han på något sätt attvisa att han är med oss fortfarande och visar att han vakar över oss så att inget händer. Så nu kommer automatiskt nästa fråga: Så vad kommer att hända idag?

Ja det återstår ju att se...

Saknar dig ska du veta. 

Frid viskar träden kring

gården du älskat,

Farväl bugarblommorna

du vårdat så ömt,

Tack kvittrar fåglarna som

var morgon dig hälsat,

Tyst sjunger vinden farväl.

(Detta inlägg är tidsinställt)

Just nu så sitter jag på pappas begravning och tar farväl utav honom för inför hans sista vila. Du är älskad och extremt saknad.

Jag älskar dig pappa! Kram Maria

Jag måste bara ta med ett citat som jag hittade:

Att stanna upp ett ögonblick emellanåt kan vara

den enda möjligheten att orka gå vidare

Olle Wedholm

Just nu så sitter ja en liten stund framför datorn medan Ronja sitter vid bordet brevid och leker med lera. :) (Plaudogh) och kollar igenom mina mail för att se om de är något som ja måste ta tag i. Samt att jag läser lite i böckerna som jag måste läsa i för skolan. Ronja är jätteduktig som förstår att mamma måste plugga.

Ronja: Men mamma, varför måste man gå i skola?

Jag: För att jag vill lära mig saker som jag inte vet.

Ronja: Jaha, men varför går du inte i simskola för det gör jag. Fast egentligen inte med för ja vill gå med mina vänner.

Jag: Jag kan redan simma för jag gick i simskola när ja var liten.

Ronja: (fortsätter med leran) Detta ska bli en tårta. Kan vi inte göra en riktig tårta istället?

Vad gullig hon är och vilka frågor hon kan komma med. Det gäller verkligen att hänga med i hennes tankegångar. Ibland så vet ja inte vad jag ska säga. Men hon verkar vara nöjd oavsett vad jag säger. (Om jag inte säger Nej så får du inte göra) hehe..Åh, vad ja saknar att ha en kamera just nu för att fota henne. Kanske ja skulle ha blivit fotograf istället med tanke på hur roligt jag tycker att de är att fotografera.

Ja just de. Nu är de bara 2 dagar kvar innan jag och Ronja sitter på tåget på väg till värmland :D

Idag så har jag spenderat dagen med Sandra och hennes kille Dennie med flyttlass. De var så snälla att plocka med min gamla soffa, 2 fotöljer, en "hylla" som jag aldrig använt samt grannes två plaststolar till soptippen så nu äntligen är skiten borta. :D

Dock fick jag med mig två byråer som Ronja ska ha i sitt lekrum samt en skohylla så nu kan jag ÄNTLIGEN slänga ut den gamla tvmöbeln som jag har använt som skohylla och den är säkert 10-15 år gammal och har nu gjort sitt.

Ju längre dagarna går desto uthärdigare blir sorgen. Den finns där. Just nu så hoppas jag bara på de gamla talesättet att "Tiden läker alla sår". Jag kommer aldrig att glömma dig eller sluta älska dig. R.I.P Pappa 6/1-2012.

Sen vet jag inte vad de är för fel på mig. Jag har börjat IGEN att möblera om (lite iaf) och rensa. Just nu vill jag bara hutta ut allting ja äger och har. men de går ju inte. För vissa saker vill jag ju behålla. Men har märkt att ju mer ja kastar desto bättre mår ja.. För jag slipper att dras med en massa skit som jag egentligen inte använder. Men de kommer att ta tid innan jag får lägenheten som JAG vill ha det. Men när den dagen kommer så kommer min lägenhet vara FIN!!!

Nu ska jag sätta på kaffe.. *mums* Kaffeberoende?!?! Vad då jag??? (A) Nope.. Eller kanske lite.. :P

Hej så länge..

(skrev detta i efterhand)

Idag så har min pappa gått bort och han har lämnat ett stort tomrum i mitt liv.

Vill bara skriva att jag hoppas att du har det bättre där du är idag!

Jag älskar dig pappa!