3½ år har nu gått sedan jag satte min fot på Högskolan Kristianstad. 3½ år sedan var jag jättenervös på hur mitt liv skulle bli, hur allt skulle gå, tvivel på mig sj om alla hade rätt att jag inte skulle klara av Högskolan. Det skulle ju bara sluta med att jag fick ett lån men ingen utbildning. Var jag galen som började detta? Detta var en del saker som jag fick höra i början. och visst har det varit en galen resa och jag har tvivlat på mig sj genom hela utbildning om jag har kraften att fortsätta eller skulle jag ge upp? Motivationen har gått upp och ned genom utbildningen. Vissa gånger har det känns så lätt medan andra stunder har allt varit för mycket. 

Men nu i efterhand kan jag säga att jag överlevde, jag överlevde 3½ års studier och klarade dessa med så nu har jag en utbildning och därmed kan starta ett nytt liv. Jag kan "börja" om. Jag har bestämt mig att flytta härifrån. Ifrån alla tunga minnen som finns i lägenheten, alla saker som jag fått höra i denna lägenhet, men jag kommer även att lämna bakom mig underbara vänner och glädjen som jag har upplevt här. Så nu är det inte hur jag ska klara av skolan utan nu är frågan, hur ska jag klara av allt annat? 

Under 3 ½ år har jag träffat personer som har blivit en stor del av min vardag och intagit en stor del av mitt hjärta och ni kommer alltid att finnas. Jag älskar er tjejer ♥ 

Under dessa år har  jag även lärt känna mig själv och vad jag klarar av, att jag klarar av mer än vad jag trodde ifrån början. Att jag är stark, att jag klarar av saker som jag tidigare aldrig trodde att jag skulle kunna. Jag överlevde även mina föräldrars bortgång, sorgen finns fortfarande, men jag överlevde och klarade samtidigt av skolan. För det är jag stolt, att jag inte dukade under sorgen. Jag stärktes av alla erfarenheter som jag fick ta del av under skoltiden. 

Jag vet om nu att det lönar sig att kämpa för det man verkligen vill. Ingenting är omöjligt, bara man vill och har stöttning av underbara vänner. 

Idag är de sista dagen i skolan och ja är skitnervös. Kan inte sova. Jag har försökt men blir bara mer o mer klarvaken för varje minut som går. :( men måste sova för att orka med morgondagen. Hur ska de annars gå..

Har haft min dotter i helgen o så här slut är mina katter efteråt. Iaf Znäckan. :p

2013

2013 har varit ett extremt långt år för mig. En käsnlomässig berg och dalbana då det har varit den första årsdagen av mina föräldras bortgång och det har varit jobbigt. Samtidigt som man försöker att klara sig i skolan och allt annat som krävs för att man ska kunna leva eller existera som det ibland har känts som jag bara gjort ibland. 

Men 2013 har inte bara innebärt sorg och tråkigheter utan det har varit ljuspunkter oxå i mitt liv. Jag har växt som människa och har så smått börjat inse att man är inte mer än en människa. Man kan inte göra mer än vad som man klarar av. Jag har mina gränser oxå och kan inte vara hos alla samtidigt. Jag började även att dejta detta år och lärde väldigt mycket om mig sj och att jag måste försöka avv vara nöjd med hur jag ser ut och om jag inte är de så får jag göra något åt de, annars så behöver jag inte oroa mig med tanke på att jag inte gör något åt de. De finns andra saker att fundera på. 

Jag har även varit på arbetsintervju och är ett steg mot det liv som jag vill leva. Visst är jag livrädd då jag inte har någon anning om hur mitt liv kommer att se ut om ett år, men samtidigt så är det lika spännande då JAG själv har VALET att göra DET som JAG VILL. :) 

2014

 Innebär att jag kommer att ta examen i början på året. Något som några sa när jag började skolan i augusti 2010 att jag aldrig kommer att klara av. att jag aldrig ens kommer att klara av första terminen och jag kommer nu att ta examen och har inget än så länge som jag har eftersläpandes. 2014 innebär att mitt liv även kommer att ta en drastig vändning då jag kommer att flytta ifrån den plats där jag bott i 5 år. En plats där jag har kallat för hemma men som jag på sista tiden inte har känt som hemma. Jag vill till något nytt ställe, jag vill börja om ifrån början så att säga. Men jag är ändå rädd för om jag kommer att klara av det..

Jag kommer inte att avge några nyårslöften eftersom jag tror att det är de löften som bryts mest av alla, utan jag vill avge en nyårsönskning istället. Att alla nära och kära får ett bra år och att alla kommer att få vara friska och krya!

Idag blickas det bakåt om vad som har hänt 2013 samt vad ja ser fram emot vad 2014 kommer att ge. Men det får jag göra via datorn ist då de är många tankar om det.

Vill iaf önska ett GOTT NYTT ÅR!!

Nu snart säger vi hej då till 2013!

Detta är skriviet i efterhand så ni vet om detta. 

Min julafton iår bestämdes ganska sent om vart jag skulle vara och hur blev det? Ja på förmiddagen skrev jag på uppsatsen och sen gjorde mig iordning eftersom jag åkte iväg till Ronjas farmor och farfar och firade julafton på senare under eftermiddagen och kvällen. 

Det var trevligt att komma iväg överhuvudtaget hemmifrån och slippa tänka på arbetet under ett par timmar. Nu menar jag inte att det bara var trevligt på grund av det utan att jag hade ju trevligt sällskap under kvällen med samt att jag fick äta god mat (och godis ;))

kortfattat så såg min julafton ut så och jag var nog hemma runt halv 2-2 på natten :)

Sitter här med mina tankar just nu o tar en paus i skrivandet av c uppsatsen. Det är det sista som ska göra på skolan.. sen ska ja bege mig ut i arbetslivet på en annan ort än den jag bor i idag. Jag är livrädd. Hur ska ja klara av allt själv? Fixa ny lägenhet , jobb och flytta. Jag kommer ju knappt att känna någon på den nya orten. Men åh andra sidan så ser ja det som en nystart i livet. Att få komma ifrån denna lägenhet med alla minnen som finns i den.. men kommer ja att klara av det? Det är min största farhåga just nu. Jag försöker. Men just nu så känns de som om ja stampar på samma ställe hela tiden och jag kommer ingenstans. .. men det återstår att se.. jag måste bara våga att ta steget så brukar väl allt lösa sig efter hand..