Vill bara säga att jag troligtvis inte kommer att lägga ut mer sammanfattning i detta då jag nu är på kapitel 6 och ja känner att jag nu har viktigare saker att koncentrera mig på. Men ni fått liten läsning.

Kapitel 5: Processen i praktiken

 Sid 51-57

Genom att introducera eleverna i skrivprocessens olika stadium så underlättar vi för eleverna i deras skrivande.

Tänk, berätta, skriv …

”Genom att tänka, berätta och skriva kan eleverna på förvånansvärt kort tid samla stoff till mycket avancerade texter.” sid 52

Tänk!

Övningen inleds med att eleverna uppmanas att försöka komma ihåg tre händelser ifrån barndomen och de har tre minuter på sig. De ska inte bara komma ihåg utan skriva ned i korta meningar, punktformer eller bara ord om varje minne. Även om inte eleverna har kommit på tre olika minnen på denna extremt korta tid så gör det inte något och det kommer att ordna sig under övningens gång. Tidbegränsningen är där för att tidspress oftast gynnar kreativiteten .

Berätta!

Nu ska eleverna parvis berätta om sina tre minnen och de har tio minuter till sitt förfogande. När man avbryter denna övning efter tio minuter så är det intressant att ställa frågan: ”hände det något med era minnen när ni berättade för varandra?” Visst gjorde det det! ”Man kom ihåg mer”, är en vanlig replik. Det som händer är att när man börjar prata om ett minne så strömmar tankarna till; synbilder, dofter, ljud och rent taktila sinnesförnimmelser, detaljer av olika slag, dyker upp ur det omedvetna.

Skriv!

Eleverna ska nu under 10 minuter skriva ned ett av sina minnen. De ska skriva ned den så som de nu minns den utan tanke på handstil eller skrivregler. Det som ligger i fokus nu är berättelsen, barndomsminnet. När 10 minuter gått har några skrivit ned sin berättelse och vissa säger att de bara har kommit till inledningen men det som alla har gemensamt är att de producerat en jämförelsevis omfattande text och för en svensklärare som vet vad normalt åstadkoms under tio minuters skrivande är detta ett mirakel.

Lyssna och njut!

Nu får alla som vill läsa upp sin berättelse och de som inte hann skriva färdigt berättar med stolthet ändå slutet av minnet/händelsen. Målet är nått med denna övning. Vi har samlat stoff genom att tänka, samtala och skriva. Vi har fått en modell för stoffsamling.

Gensvar och samtalsstöd

Direkt efter skribenten har läst upp sin berättelse så får den genast gensvar och samtalsstöd genom sina kamraten. Genom att få denna respons direkt så får skribenten ett direkt resultat genom beröm och stöd.

Textbearbetning

Råmaterialet, eller den första kladden, har kommit till under intensivt skrivande och skribenten haft tidsbegränsning att ta hänsyn till. Om eleverna sedan får reda på att denna text ska publicerad så krävs det omarbetning och finputsning av arbetet. Eleverna motiveras att bearbeta texten genom att de får veta att den ska läsas av andra. Denna övning bidrar på så sätt till utvecklingen från skribentcentrerat till läsarorienterat skrivande.

”Efter avslutad finputsning ifrån elevernas sida återstår för mig att förfärdiga samlingens titelsida, kopiera, häfta och distribuera. För eleverna återstår att få uppleva känslan av tillfredställelse över att ha producerat en text som nu skall läsas av alla i klassen, tillfredställelsen över att ha skrivit.”  sid 56

Variationsmöjligheter

Denna skrivövning spänner sig över hela skrivprocessen – ifrån tanke till text. Det är naturligtvis möjligt att utgå ifrån andra minnen än barndomsminnen. Men barndomsminnen är alltid ett säkert kort och står i en klass för sig. Oftast har de yngre eleverna svårt att fundera över sådant som hänt när de var yngre så en annan sak man kan skriva där är: ”Mitt sommarminne”, ”Mitt husdjur”, ”Min familj” m.m

Kapitel 4: Didaktiska konsekvenser

 Sid 43-50

”En god skribent är medveten om skrivandets villkor. En sådan medvetenhet är naturligtvis ännu viktigare för den som skall handleda andra i skrivning.” sid 43

Skriv själv!

Man kan inte vara helt medveten om alla problem som kan uppstå vid skrivandet om man inte skriver själv. Endast en skribent som har suttit och suckat själv över i formuleringar och skrivkamp kan lotsa andra genom dessa problem. Som t.ex en pianolärare måste själv kunna spela piano för att kunna lära ut detta och detta tar vi som en självklarhet och därför borde de vara lika självklart att en lärare som lär ut skrivkonsten skriver själv.

Det sägs att svensklärare inte skriver men visst skriver lärarna. De fyller i betygstabeller, blanketter, skriver kommentarer/omdömen till elevers arbeten men hur ofta skriver en svensklärare poesi, brev, artiklar, insändare eller noveller som de ”tvingar” elever till att göra?

Det finns ett skäl till att lärare ska själva skriva och framför allt då eleverna skriver på lektioner. Vi lärare ska framgå med gott exempel och vara bra förebilder. Eleverna behöver få se en lärare skriva och få på så sätt en bra förebild av skrivkonsten och inte tro att det är ett skolpåfund.

Berätta om vedermödorna!

Eleverna måste medvetandegöras om skrivandet som process – mödosam och krävande, men också lustfylld. Det är viktigt att berätta för eleverna att det är ”jobbigt” att skriva men att det är roligt när man väl är färdig med arbetet och att det inte bara just är elever som tycker att det är jobbigt utan även författare.

Glöm inte skrivglädjen!

Genom att berätta om allt det jobbiga som skrivandet utgör så får man inte glömma glädjen i arbetet. Att det är roligt och tillfredställande att ha skrivit något för sig själv och andra. I skolan får vi direkt konkreta bevis på skrivkonsten. Man får ex. vis vägg tidningar, noveller/berättelser att sätta in i en pärm. Ett annat exempel är att Kalle i högstadiet läser igenom med mycket möda en text, men efter han är färdig så får han inte något resultat att ”visa upp”. Medan när han ska skriva om gårdagens studiebesök så får han ett resultat som han kan vara mycket stolt över och som han själv har skrivit.

Beakta funktionen!

Det är roligt att vara färdig med en text, men de som är ännu roligare är när någon annan läser ens arbete.

”Man måste förstå varför man ska lära sig att skriv, att det handlar om att överföra information av olika slag till personer som man för stunden inte kan nå med det talande språket, att det handlar om att genom skrift bevara tankar som annars kanske skulle bli bortglömda” sid 46

Barn skriver inte för att meddela sig med andra utan med sig självt. När man skriver så uttrycker vi vårt jag: Vår personlighet, våra känslor. Det är här vi startar när vi startar i vår skrivinlärning.

”När vi skriver för att till andra meddela insikter och kunskaper - eller kanske för att för oss själva formulera insikter och kunskaper - då är det skrivandets kognitiva funktion som träder i förgrunden” sid 46

Om man när man skriver får en ”aha, just så är det”- upplevelse så har man fått erfara skrivandets kognitiva funktion och vi alla har väl erfarit någon gång när vi har skrivit att det är effektivt att tänka med pennan i handen.

Om man som författare är medveten om att texten ska läsas av en eller flera mottagare så får detta effekter på den färdiga texten. Då kallas skrivandet för läsarorienterande skrivandet. Och detta är vad de flesta elever har i åtanke när de skriver arbeten i skolan. Här är språket i fokus.

Om man istället som författare skriver en novell eller dagbok till sig själv så kallas skrivande för skribentcentrerade. Här är det skribentens tankeflöde som sätts på print.

”Det är emellertid viktigt att eleverna inte stannar på det skribentcentrerade stadiet, eftersom skrivutvecklingen gynnas av ett läsarorienterande skrivsätt.” sid 48

Arbeta med hela processen!

En lärare måste ta hänsyn till skrivprocessen samtliga faser:

• Skriv själv!
• Medvetandegör eleverna!
• Ge skrivtillfällen!
• Beakta hela processen!

”Eleverna behöver, för att utveckla sin skrivförmåga över huvudtaget, få tillfälle till skrivande. De behöver dessutom, för att skrivförmågan skall utvecklas maximalt, stöd och hjälp i sitt skrivarbete, i skrivprocessens alla faser.” sid 49

De behöver kort sagt kunskaper om såväl process som produkt.

DEL 2 – Processorienterad skrivundervisning

Kapitel 3: Övergripande synsätt

 Sid 37-42

Om vi tog fasta på teorierna om skrivprocessen så vore de värdefulla i skolan, för att då skulle man kunna koncentrera sig på processen och inte det slutgiltiga resultatet som man får utav eleverna. Kopplingen mellan arbetsprocess och kognitiv process, kunskapen om vad skrivande egentligen innebär, leder till många gånger omvälvande, om än i själva verket fullständigt självklar, aha-upplevelse. Om man som lärare är insatt i processens olika delar så man inte längre gå in i klassrummet och skriva på tavlan ”Mitt sommarlov” och kräva att klassen ska skriva färdigt detta under 40-60 minuter som vanligtvis en ämneslektion är. Vi kan inte ta in arbetet och basera deras färdigheter på ett utkast som gick ifrån tanke till text under 40-60 minuter. Det skulle aldrig en författare vilja bli bedömd utifrån.

Om vi arbetar processinriktat ger vi våra elever möjlighet att uttrycka sig inte bara i expressivt skrivande, vi tar också alla tillfällen i akt att uttrycka skrivandet som redskap för tänkande och inlärning. Man måste som lärare få eleverna att tänka med pennan i handen.

Inte bara kamratbearbetning och omskrivning

Processorienterad skrivundervisning uppfattas ofta som synonym med en viss modell för skrivundervisning, nämligen den amerikanska skrivträningsmodellen som delar in skrivandet i ett varierande antal moment. En processorienterad skrivundervisning innebär naturligtvis mycket mer än kamratbearbetning och omskrivningar. Eleven måste få hjälp under hela vägen och inte bara under förarbetet. Det går förmodligen bra att tillämpa kamratbearbetning även på salskrivning om eleverna är inskolade i metoden, men det är naturligtvis problematiskt ändå av många skäl, ur motivationssynpunkt, ur bedömnings- och betygssättningssynpunkt och inte minst ur tidssynpunkt.

Ju mer man skriver desto bättre blir man i skrivandet, övning ger färdighet med andra ord. Skrivförmågan utvecklas bäst om skribenten skriver mycket och får handledning och det resultatet som man är ute efter är självständiga skribenter som kan bearbeta sin egen text.

Grundsyn – inte metod

”Det jag vill visa på är fördelarna med en processorienterad skrivundervisning rent generellt, det vill säga en skrivhandlednings om tar fasta på hela arbetsprocessen och som läggs upp utifrån kunskaper om den.” Sid 41

Hon vill poängtera att detta inte är en metod utan att man ska acceptera skrivandet som den komplicerade och omfattande process som den utgör och att den enskilde läraren ska utifrån detta lägga upp sin skrivundervisning med hänsyn tagen till aktuellt stadiet och de olika skrivpersonligheterna i klassen.

Nu kommer fortsättningen.

Kapitel 2: Hur går det till när vi skriver?

Sid 19-34

Vad händer när man skriver ett arbete? Hur går det till när människan formulerar ord till meningar på ett papper? Vad händer mentalt så fort ett ord skrivs ned på ett papper? Genom forskning så har forskarna kommit en bra bit på väg mot en förståelse av den gåtfulla skrivprocessen.

Omfattande arbetsprocess

Siv vill påpeka att skrivandet är en kognitiv process och vill poängtera att intresset för skrivandet har påmint om vilken omfattande arbetsprocess skrivandet utgör. Skrivprocessen består av olika moment som författaren måste ta sig igenom. ”Denna insikt ligger till grund för den skrivundervisning som numera allmänt går under namnet processorienterad skrivundervisning.”

Skrivteori med rötter i retoriken

Retorikens modell för textbyggande för talare:

Inventio (första fasen) = talaren samlar stoff till sin text

Disposito (andra fasen) = Stoffet ordnas, disponeras

Elocuto (tredje fasen) = så fick det insamlande och strukturerade stoffet sin språkliga dräkt

Memoria (fjärde fasen) = Lära sig allt utantill

Pronuntiatio/actio (femte fasen) = att fundera över framförandet

Alltså samla material, sortera ut det relevanta, skriv en text med en röd tråd, lär dig texten samt fundera på vad du egentligen har skrivit. (= detta är min egen tolkning på vad boken säger)

Men sen kom man på att de finns fler faser:

En benämns intellectio och det är fasen innan alla dessa som talaren funderar på vilka krav som ställs på honom genom att han har fått denna uppgift.

En annan är emendatio och det är att texten alltid behöver bearbetas och förbättras. Efter att man ”tror” att man är färdig så behövs en text alltid bearbetas.

Om man bortser ifrån memoria och pronuntiatio/actio så är det samma process för en skrivare/författare.

Retorik – stilistik – skriftlig framställning

Denna underrubrik var verkligen inte intressant, tyckte inte ja iaf. Det handlade om retoriken, stilistikens och den skriftliga framställningens historia och hur den kom att se ut som den gör idag. (inget har med andra ord förändrats) Siv har skrivit om olika författare som skrivit inom dessa ämnen som har betydelse. Läs detta om ni vill sid 21-24, men de är inte lönt att sammanfatta detta så att det är förstårligt.

Skrivprocessen då …

Skrivandet är en process som omfattar flera stadier som alla är lika viktiga för att få ett så bra resultat som möjligt och alla har sina rötter i retoriken. (=vill läsa mera? Se underrubrik Retorik – stilistik – skriftlig framställning.) Alla skribenter vet att skrivandet är en tidsförödande uppgift men att den språkliga strukturen blev viktigare än bearbetningsfaserna.

Skrivprocessen nu …

Vi vet nu att skrivandet är mer än att fästa bokstäver på ett papper utan att skriva innebär att förbereda sig på olika sätt. Att fundera över stoffen i både möjliga och omöjliga sammanhang, dessutom att samla stoffen, bearbeta stoffet, d.v.s sovra, sortera, och strukturera, och dessutom sist men inte minst att skriva om och skriva om och skriva om (=bearbeta arbetet).

En mall som står i boken sid 26)

Förstadiet

• Analys av skrivuppgiften              (vad ska jag skriva om? I vilken syfte?)
• Stoffsamling                                 (Samla material)
• Sovring/fokusering                        (vad ska jag ta med av materialet, vad ska jag koncentrera mig på?)
• Strukturering/planering                  (I vilken ordning skall jag presentera materialet?)

Skrivstadiet

• Formulering                                  (översätta tankar till skrift)

Efterstadiet

• Bearbetning                                   (ifrån utkast till färdig text)
• Utskrift
• Korrekturläsning
• Publicering/ ev tryckning              (Texten möter läsaren)

När vi tänker på skrivstadiet, alltså själva skrivandet, så omfattar det egentligen den minsta delen i processen.

Förstadiet

Man funderar på vilka är texten menat till, aktuellt ämne, man tar hänsyn till mottagaren. Den erfarne skribenten börjar sedan olika idéer och infallsvinklar. Han använder även egen erfarenhet och kunskaper i ämnet som är i fråga.

När skribenten kommit så här långt i sin formulering så är det dags att samla material och sen sortera ut vad han vill ha med.  Den erfarne skribenten har redan klart i huvudet en preliminär plan för texten i helhet, men vissa skriver ned en mer detaljerad disposition.

Förstadiets olika steg kan vara mer eller mindre samtidiga beroende på individ och uppgift. I allmänhet blir de olika momenten lättare urskiljbara ju större skrivuppgift det är frågan om.

Skrivstadiet

Det är nu kladden skrivs, eller om man hellre vill säga att den första utkasten skrivs. Vissa skribenter skriver detta jättesnabbt medan andra skriver mer långsamt och tar tid på sig, kanske för att minska efterarbetet. Vissa skribenter försöker att inte ta pauser utan skriver helst allt ”färdigt” då dessa har svårt att komma igång igen.

Efterstadiet

Efterstadiet ter sig olika för olika skribenter beroende på om den skrev den första kladden snabbt eller långsamt. Men här sker korrekturläsning samt omarbetning och rättning av texten

Sammanfattning

Men med detta sagt så finns det inget exakt recept på hur ett skrivarbete ska gå till. Syftet med detta är att belysa det vi gör när vi skriver. Varje utförd skrivuppgift omfattar vissa givna moment som skribenten måste ta sig igenom. Och att en och samma skribent kan välja att arbeta på olika sätt beroende på uppgiften.

Den kognitionspsykologiska modellen

I verkligheten så är inte skrivprocessen så prydlig schematisk som den framstår i skrivpedagogernas textbildningsmodell och det vet varje skribent. Modellen är till för att kasta lite ljus över hur processen ungefär går till och är till som ett redskap för skribenter.

Att skriva är verkligen en komplicerad och krävande sysselsättning. Av forskningsresultaten framgår också att vi i skrivprocessen snarare har att göra med ett cykliskt förlopp än med en linjär utformad arbetssätt. Med det menas att tänkandet ger tankar, skrivandet genererar skrivande och som blir till nya tankar o.s.v

(sen kommer en figur på sid 31 som jag inte kan skriva av.)

Komplicerad problemlösningsprocess

Se figur på sid 31. Vad figuren visar är att de olika momenten flyter ihop och att skrivprocessen är oerhört mer komplicerad än vad den pedagogiska schematiseringen låter ana. ( Den mallen som står under Skrivprocessen nu …)

Skrivstrategier

Att skriva handlar om avancerad problemlösning, att kunna då puzzlet att gå ihop och i detta fall består puzzlet av ord och inte bitar av trä, kartong m.m Man menar att arbetsprocessen är delvis en problemlösningsprocess, för att skriva så innebär detta att man hela tiden står inför nya problem som ska lösas. All problemlösning underlättas om man har förutsättningarna för problemlösningsarbetet klara för sig. Skrivandet utgör inget undantag. För att lyckas med att kunna skriva ett arbete måste vi ha tillgång till en uppsättning tillvägagångssätt. Vi bör inte bara känna till de vanligaste skrivreglerna utan vi har även glädje över kunskap om själva skrivandet, om metoderna för stoffsamling, disponering och bearbetning. Vi kan känna glädje i att även stora författare tycker att det är svårt med att komma igång med nya skrivuppgifter.

Kort sagt: vi måste som skribenter ständigt vara på jakt efter ändamåls enliga strategier för att

• Analysera
•  
• Samla stoff/ utveckla stoff
• Sovra
• Fokusera
• Strukturera
• Komma igång
• Formulera
• Bearbeta

Som lärare måste vi vara medvetna om att en av våra viktigaste uppgifter som skrivhandledare är att till eleverna förmedla så många strategier som möjligt.

Jag skriver ut kapitel 1 iaf nu för insåg att de är ganska lång sammanfattning, Boken är ju tjock och man vill ju ändå få med de viktigaste.

Boken är dessutom uppdelad i 4 delar, så ni vet!

Jag skriver en sammanfattning av Sivs bok Skrivprocessen och det är inte alls säkert att jag har tolkat hennes bok rätt och jag kan HA kopierat vissa saker direkt ifrån hennes bok omedvetet. Jag vill bara upplysa om detta och skriver ja medvetet ett citat så skriver ja efter vilken sida man kan hitta detta.

DEL 1 – Skrivprocessen

Kapitel 1: Att skriva – lust och plåga

 Sid 15-18

Alla har vi problem med att skriva ned och formulera meningar, det är inte bara orutinerade och unga skribenter som har detta utan alla lider av samma sak. Om en person fattar pennan med en lätthet och inte ser detta som ett ont måste så har den personen ett övertag än en person som får ångest så fort den fattar pennan.

I skolan så får man lära sig denna process och man ska utveckla ”en språklig säkerhet i tal och skrift”. Det är lika svårt för en elev att lära sig att skriva korrekt som det är för en lärare att undervisa i detta. För i skolan så är skrivandet associerat med krav och att arbetet måste bli färdigt i tid. Detta medför att eleven inte känner någon glädje inför att skriva utan känner ångest inför pennans makt.

Att sätta sig och formulera ord som ska bilda meningar på ett papper (eller om man skriver på dator) är inte bara att skriva utan en process som är både tidskrävande och arbetsamt.

Lärarna bedömer i skolan ett arbete som skrivs under press och tvång och dessa arbeten har oftast ingen tid alls för efterarbete d.v.s bearbetning av texten. Utan läraren sätter betyg direkt och måste utgå ifrån detta arbete då det inte finns tid att bearbeta detta. Är detta rätt? Skulle en erfaren skribent vilja bli bedömt efter en kladd, som elever i skolan faktiskt blir?

Jag ska lägga upp sammanfattningen av boken Skrivprocessen av Siv Strömquist här. MEN då jag har  Migrän/huvudvärk så har jag inte hunnit så långt med boken utan just nu är ja bara på kapitel 5. Men kapitlen kommer så långt jag har hunnit Klockan 20:00 idag.

Om du vill ha hela texten skickad så kommentera så skickar ja över den. OBS. Ja måste veta eran mail annars så går de inte. Vill ni inte ha sammanfattningen i ett mail så kommer den att komma upp här.

Vad är sova egentligen? Vem har tid att göra de? Just nu så (bortsett då ifrån att jag uppdaterar min blogg) så har jag sammanfattat nästan HELA del ett i boken skrivprocessen. De som tar längst tid är alla konstiga ord som man måste skriva.. :S

PÅ tal om skrivprocessen. Någon som är intresserad av att få sammanfattningen? För ja kan skriva den här, men det blir då i olika inlägg. Om man vill få hela i ett word (tror att de är word iaf:P) Så kommentera detta inlägg så får ni sammanfattningen så långt ja kommit iaf på söndag klockan 18:00. Men en sak till :P Jag måste ha eran mailadress. =)

Ja då var lovet verkligen slut och det är dags att sätta igång att plugga igen, men jag tror att jag har tappat motivationen lite. Det känns inte lite motiverat att plugga igen. Men det är nog bara för att man är "nere" i en svacka nu efter "lovet" och att det är bara därför för att det är svårt att börja igen.

Men de gäller bara att puscha på lite sig själv och inte tänka så mycket utan att bara sätta igång. =) JaJAJAJA... Jag börjar att känna motivationen komma, men man ska väl aldrig ropa hej förrän man är över bäcken, eller hur nu det ordspråket går.. :P

Nä nu ska jag läsa lite. Vi hörs kanske sen!

XOXO