varför kan man inte säga rakt ut vad man tycker och tänker? Man vet ju om att det sårar personen, eller hur? Visst sanningen svider. Men jag skulle hellre vilja höra det ifrån den som menar det och inte få höra det ryktesvägen. Vad tycker ni? Skulle ni vilja höra sanningen direkt ifrån personen ifråga eller vill ni hellre få höra allt långt senare när man har liksom gått vidare med sitt liv?

Detta med sanningen och att dra en vit lögn är ju hårfin. När är de okej att såra om man säger sanningen och när är det inte okej att såra?

*grubblar vidare*