Nu är Ronjas docköverkast/docktäcke färdigt. Har nu sytt fast alla ändar, samt fäst rosetterna överst. Dock vet jag inte om Ronja vill ha fler rosetter, men det märks imorgon då hon äntligen kan börja använda den. ;)

Närbild på rosetterna ;)

Sen så har jag börjat med en kudde i en teknik som heter krokning (om jag inte misstar mig totalt.) och den är nästan färdig den med. Fram och baksida är färdig och den är "ihopsydd", de enda som nu fattas är stoppning samt att sy igen det hålet ;)

Och nu vill föressten Ronja ha en tröja som är gjord i krokning ;) Hmm.. Undrar om man kan göra det.. Vi får väl se.. NU vet jag inte vad nästa projekt är. Men roligt var de iaf att testa på detta "mönster" samt lätt att läsa sig. (utgick ifrån 15 filmer på youtube hahaha)

Jag har en underbar vän (eller ja många har jag väl, men just nu så syftar jag på en speciell) som jag aldrig trodde i min vildaste fantasi att vi skulle bli så bra vänner, eller att vi ens skulle prata med varandra..

Nu pratar jag om min vän Thomas. Thomas som jag träffade genom jobbet på Crendo. Vi jobbade under samma företag men på två skiljda avdelningar.. Hur träffades vi då? Jo genom att Thomas tiggde cigg utav mig då vi träffades på morgonen.. (förlåt Jeanette) Jag trodde mest att det var att han hade glömt köpa cigg och att det hade tagit slut på morgonen och att han inte hade hunnit köpa. Så självklart så fick han en och vi stod och snackade under tiden vi rökte. (innan jobbetid alltså.) Ska avslöja att jag tyckte att han var SJUKT snygg oxå och såg att han inte hade en ring oxå. *mumma* tänkte jag då.. men jag frågade aldrig och oftast såg våra prattillfällen ut såhär.. Vi snackade på morgonen och han tiggde cigg. (Fick veta senare att han försökte sluta OCH han hade hållt upp i ett halvår innan. Hade jag vetat de så hade jag ju sagt NEJ!!!) 

Tills en dag som jag mötte han medan jag var ute på ett ställe och han var precis i närheten och fick se mig och tiggde cigg (haha som vanligt). han och en till bärde kylskåp och diverse tunga saker vid de tillfället. Och fråga mig inte hur vi kom in på det samtalet.. men jag berättade att jag kunde massera och han var välkommen hem till mig på en massagestund. + kaffe och cigg självklart.. Haha.. HÄR trodde jag att jag hade en chans.. Snacka om att jag blev totalt tillplattad när han sa att han skulle återkomma till mig ang det så fort han hade pratat med sin sambo om vilken dag som passade bäst. (I min hjärna då. VA?!?! Vad då sambo???) Men iaf det slutade med att han kom hem till mig på en ryggmassage. Och det var då jag fick se att han har ju visst ring men har den i ett halsband på grund av hans arbete och att han (troligtvis) inte vill tappa den.. DÅ fick jag andra chocken.. han hade ju med tre barn.. Så här fattade jag att de aldrig kunde bli något sådant mellan oss.. *SUCK* Men han tyckte att jag verkligen kunde massera och att det hjälpte han eftersom han hade inte lika ont i ryggen efteråt *STOLT MARIA* ;)

Men ÅH andra sidan så nu mycket mycket senare så inser jag att jag har vunnit en mycket bra och nära vän. och de är ju mest plus i kanten att han är kille och arbetar med det har gör. Snacka om att han har varit mycket hos mig och  hjälpt mig med lägenheten. Med de saker som jag fattar nada om. Samt att han kan verkligen få upp mitt humör när han är på det humöret.. Haha.. Är man lite nere så är man glad sen när han går... (Hmmm lät lite fel men låt mig förklara...) En gång så mådde jag skit och var arg på allt och alla och ville inte göra något och så vidare.. Men så kom Thomas och började att berätta en av sina tankar och funderingar.. Om hans affärsideer. Typ som att "kasta" in katter i en inhängad och komma tillbaka efter mycket om och men. (Då skulle det ju finnas jäääätttte många katter där inne) sen så skulle man sälja katterna med tanke på hur hög efterfrågan de är på vissa katter... Men först så skulle han klippa alla katter och använda pälsen (håren) till att sälja till IKEA för att de skulle kunna använda detta till att stoppa sina madrasser med.. Han tyckte detta lät som en bra idé. (Bara för att förtydliga så skulle han aldrig kunna genom föra detta, men skrev detta exempel på hur knäppa och roliga,, vissa, av hans idéer är.) Snacka om att han har fått mig att skratta vid ett X antal tillfällen då jag mest har velat gå och lägga mig för att världen är bara skit typ...

Visst tycker jag att han fortfarande är snygg. Men mer på det sättet som man tycker att en bror är. (eller något, svårt att förklara). hans humor och idéer är ju roliga och vi har haft många långa samtal med varandra över en kopp kaffe och/eller cigg (Numera så köper han sina egna iaf ;)) Samt att han har ställt upp som försöktkanin när jag har velat testa någon ny massage (ryggmassage) på honom.. Jag har även varit hemma hos honom och träffat hans sambo/fästmö Jeanette och tre helt underbara barn. Hans minsta dotter och Ronja har funnit varandra och iaf Ronja pratar ofta om henne och vill träffa henne. 

Så på 2 (tror det) år så har våran vänskap verkligen förändrats. Till det bättre. och det är verkligen skönt att kunna prata om ALLT med en kille utan att behöva bry sig om han tar illa vid sig, med tanke på att han har skinn på näsan och kan säga ifrån..

och för att tillägga en sak.. De är roligt att säga åt en kille att strippa/eller klä av sig.. OCH enbart mena tröjan, när man ska massera. Fast man kan ju alltid säga de med en glimt i ögat.. ;) Haha.. Roligt.. :D Och sist men inte minst så vill jag bara säga att jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan min bästa killkompis ;) Ibland är det som att prata med sig själv, med tanke på hur knäpp man är iblan doch han är exakt lika dan.. haha.. Underbart är det.. Men nu när jag har lärt känna honom och jag kan ärligt säga att oavett om han var singel eller inte så hade jag inte kunnat bli tillsammans med honom (även fast jag drömde om det ibörjan ;)) med tanke på att vi är såpass lika och han skulle aldrig palla med mig.. Haha.. Med alla frågor jag ställer till honom.. Hehehe ;) 

Så vill jag bara säga tillslut:

Tack för att du finns i mitt liv, Thomas!

Dagens garv! ;)

Idag så stod bakning på schemat. Fråga mig inte om de blev goda, för jag har inte orkat eller hunnit smaka på dem, men degen var iaf god tyckte Ronja (och jag med...  )

Matbröd som ska in i ugnen :) 

Totalt så här mycket bröd blev det. Dock de som jag fotade ovanför kastades då de råkade bli brända eftersom jag glömde bort dem i ugnen.. 

Gjorde dem i olika storlekar. Eller Ronja gjorde det måste jag ju säga.. Hon var ju jätteduktig!

Ronjas egna bullar. Hon fick göra dubbelsats med bullar och sen delade vi dem och gjorde ena med kanel och den andra med vanilj.. Ronja tyckte mest om vaniljen iaf   

Sen så här mycket blev det totalt. Ca 80 stycken bullar (+ de som vi gav till grannen) och bröden vet jag inte exakt hur många de blev, räknade inte dom samt att det var ju ingen idé med tanke på att de var så olika stora.

Ronja paxade iaf 10 stycken snäckor och 5 stycken matbröd som ska hem till hennes pappa och farmor och farfar. Sen så får man väl dommen hur gott (eller äckligt) de smakade ;)

Jag tog aldrig bild på enbart mina bullar eftersom jag glömde bort det.. Har stått i köket sedan klockan 11 i morse och vi var väl klara runt halv sex och har dessutom tvättat idag.. Så lite gör ju inget att man glömmer bort.. hehe.. Mest roligt att ni får se att jag kan baka ibland. ;) Men nu lär det väl dröja ett tag innan jag bakar igen ;) De är väl typ 5 år sedan sist. Om inte mer.. Okej då.. men jag bortser då ifrån Ronjas jordgubbsmuffins som hon och jag gjorde för ett tag sedan med tanke på att det var färdig sats och man behövde bara blanda i olja och vatten. Nu menar jag baka ifrån grunden och det var kul. hade gärna gjort de fler ggr OM jag hade ett större kök.

Tycker jag har blivit mer duktig i köket nu för tiden, kanske för att jag vågar att testa och misslyckats. Ja de har jag gjort. Fråga Ronja.. KOmmer inte ihåg just nu vad de var jag hade gjort. Men ÄCKLIGT var det.. 

Ronja: Mmmmmm, vad GOOTTTTT det är mamma!    (säger hon med en grimars så de såg ut som det var de äckligaste hon hade ätit. men hon försökte att äta men sen så sa hon att hon var mätt. Ist för att säga att de var äckligt. Goa unge. Jag lovar er att jag gjorde ny mat som vi åt sen      )

jag ställde frågan till Ikka  när jag var i Värmland: Om du var tvungen att välja vad skulle du välja? Att ha obegränsat med pengar (ekonomisk oberoende, kunna köpa vad man vill när man vill och aldrig behöva tänka på sin ekonomi) men att inte få lyssna på musik ELLER lyssna på musik och leva som man gör idag (eller knapert så att säga). Vad skulle ni välja? 

Jag vet helt ärligt inte vad jag skulle välja.. Vissa dagar så skulle jag välja pengarna och andra dagar så skulle jag välja musiken. För jag har märkt hur mycket man kan styra sitt humör med hjälp av musiken. Så fort man ska storstäda så sätter man på snabb härlig, glad musik som gör att man arbetar i takt typ.    Och vill man ha en lugn hemma kväll så sätter man på lugn musik som gör att man blir avslappnad och så vidare.. Är man ledsen eller arg så sätter man bara på sin favoritmusik och vips så är humöret på topp igen. Men åh andra sidan så pengar är alltid pengar.. Hur man vrider och vänder på det. Så ärligt så vet jag inte vad jag skulle välja om jag blir tvungen. 

Dagens garv ;) 

Har gått och funderat som vanligt.... hehehe.. denna gång är detta med konflikter och dylikt... Varför är de så svårt att ta konflikter i verkligheten? jag har svårt att ta konflikter med vissa personer i verkligheten. Lite lättare går det att ta det per telefon men enklast så är det på sms. och det är ju sjukt.. ändå på något sätt... Jag menar ju vad jag säger.. Men ändå så känns det svårt att ta det öga mot öga med personen..

Är det för att man har känslor eller något för just den personen eller för att man inte vill se reaktionen eller helt enkelt att på sms så kan man fundera lite innan man skriver. För oftast så blir det ju fel när jag har en diskussion IRL så att säga.. Så för mig så blir de enklast att ta det skriftligt.. fast de oftast blir fel formulerat då med...  

Om jag inte känner mig helt bekväm med personen i fråga så håller jag oftast tyst. men i mitt huvud så går min hjärna på hög varv... vad ska jag säga? vad ska vi prata om? hur ska jag formulera mig så att det inte blir fel?? Ska jag säga något?? Vad?? Hmm.. det känns mesigt.. dumt.. korkad att prata om det här.. Vad ska jag säga istället?? Äh de låter ännu dummare.... Detta? Nja nej.. personen i fråga tycker inte om detta?? Åh vad jag måste kolla på nyheterna mer så jag har ngt att prata om... VAD SKA JAG SÄGA???? GAH!!! *PAAAAANNNNNIIIIIIKKKKKKK*

Ungefär så känns det i mitt huvud ibland.. Och sen så känns det pinsamt att hålla käften oxå.. Dessa dilemman vad ska man göra??    

Sen så kommer man hem och DÅ kommer man på en massa saker.. varför sa jag inte så här.. Varför svarade jag inte så här istället. De var ju mycket roligare.. hahha.. och så känner man sig dum och korkad...  

Men åh andra sidan... Så är JAG helt enkelt JAG. Med alla fel och brister som jag har.. Så kan inte personerna i fråga "ta mig som jag är" så behöver jag inte umgås med dessa då. Så enkelt och "bekvämt"    (hahaha, älskar bara den smilisen) 

Sen så kan det vara helt tvärtom. Vissa personer så kan man verkligen prata om ALLT! Man kan umgås en hel dag 7 dagar i veckan, men sen så kommer man hem och då MÅSTE man bara sms den personen eller skriva till den på FB eftersom man "glömde" något som man just BARA var tvungen att säga. Hur konstigt är inte detta? Är det personkemin som stämmer in helt och hållet? Som gör att man bara kan snacka på? Vad är det som gör att man kan prata om allt mellan himmel och jord med vissa och andra så nästan stammar man fram orden och känner sig korkad och dum i efterhand (OCH under tiden oxå ibland)?

Har ni med den känslan ibland? eller har ni haft samma tanke gångar som jag har just nu? Har ni någongång funderat varför detta är så? Ursch.. Nä nu överanalyserar jag allt igen ;) 

XOXO

Detta är vad vi har ätit idag ;) 

Färrsk potatis, med kotlett och gräddsås och majs. Gräddsåsen och majsen var Ronjas eget val ;)

Hon åt färskpotatis med skal. 

Min tallrik:

Ronjas tallrik: