Jag har nu beslutat mig och jag kan inte sluta gråta inför de beslutet jag själv gjort. Men de är ett beslut som måste tas. jag pratar om min gammelkatt Sussie, Min underbara katt Sussie som jag haft i 12 (+-) år och som alltid har funnit där för mig. Som alltid funnit när jag kommit hem. Som funnits där i både glädje och sorg, Lätta tider och svåra tider.. Men detta beslut är något som måste göras och jag är livrädd inför att de betyder slutet..

Jag har beslutat att behålla två utav kattungarna: Zötnos och Znäckan. Zötnos blir då Ronjas egna katt med tanke på att Smulan åker härifrån eftersom hon visar tydligt att hon inte trivs samt att hon har börjat att riva Ronja. Så ja känner att jag inte kan ha henne kvar. Vart hon sedan åker är en annan femma..

Men Sussie har varit dålig av och till och nu har jag tagit beslutet att när jag åker in för kastrering av Znäckan och Zötnos så ska hon med och få en bedömmning.. Klarar hon inte den så kommer hon inte hem igen utan då får hon avsluta sina dagar och detta är jag rädd för. För jag tror inte att kommer att komma hem igen.. Men hon ska inte lida för att jag är egoistisk, självisk som vill ha henne kvar.. Hon måste kunna leva ett drägligt liv.. Samt att varenda gång jag ser en förbättring som nu.. hon leker som en kattunge så blir jag glad, men hur bra mår hon egentligen? jag vet inte och de är de som veterinären måste titta på henne. Så den lilla tid som är kvar tills kattungarna är tillräckligt gamla för kastrering, den tiden kommer jag att vara överlycklig över. Men blir hon sämre så blir de att åka in tidigare... 

Sussie som ligger brevid mig just nu i skrivande stund...

Flera av er kanske tänker: varför gråta över en katt? De är ju likxom bara en katt..

Så ska jag säga att de är mer än en katt, de är min vän.. En vän som alltid har funnits vid min sida.. Som snart kanske inte gör de mer.. ja måste tänka på hennes bästa nu och inte vad jag vill. Ett tufft beslut.. Ett beslut som nu är taget och nu är allt upp till veterinären...

Jag tror på de allra värsta, de är nog lika bra att ställa sig in på de. Så kanske.- kanske... KANSKE... man blir glatt överraskad.. men ja ska inte ha för stora förhoppningar.. Tårarna rinner och jag har en klump i magen... De känns inte bra... rätt... men de måste göras.. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett par strumpor färdiga

Pannband + handledsvärmare/torgvantar färdiga och redan påbörjat ett nytt par. ...

Detta med att montera/sy ihop saker... Inte min starka sida.. ...

Säger bara stort suck. Min dotter vill ha en sak och jag trodde de skulle vara lätt att hitta ett mönster på de. Nope finns inte en enda som jag kan hitta. Hittade dock ett annat virkmönster som jag kan använda del utav för att göra saken. Dock är de...

Det har hänt så mycket i mitt liv senaste veckorna så jag vet inte ens hur jag ska börja eller om jag orkar med de. Just nu så håller jag på med en beställning. Jag hoppas att de blir färdig innan värmen kommer. :) ...