Mias liv och funderingar

Alla inlägg den 7 september 2012

Av Mia - 7 september 2012 22:33

Jag har nu beslutat mig och jag kan inte sluta gråta inför de beslutet jag själv gjort. Men de är ett beslut som måste tas. jag pratar om min gammelkatt Sussie, Min underbara katt Sussie som jag haft i 12 (+-) år och som alltid har funnit där för mig. Som alltid funnit när jag kommit hem. Som funnits där i både glädje och sorg, Lätta tider och svåra tider.. Men detta beslut är något som måste göras och jag är livrädd inför att de betyder slutet..


Jag har beslutat att behålla två utav kattungarna: Zötnos och Znäckan. Zötnos blir då Ronjas egna katt med tanke på att Smulan åker härifrån eftersom hon visar tydligt att hon inte trivs samt att hon har börjat att riva Ronja. Så ja känner att jag inte kan ha henne kvar. Vart hon sedan åker är en annan femma..


Men Sussie har varit dålig av och till och nu har jag tagit beslutet att när jag åker in för kastrering av Znäckan och Zötnos så ska hon med och få en bedömmning.. Klarar hon inte den så kommer hon inte hem igen utan då får hon avsluta sina dagar och detta är jag rädd för. För jag tror inte att kommer att komma hem igen.. Men hon ska inte lida för att jag är egoistisk, självisk som vill ha henne kvar.. Hon måste kunna leva ett drägligt liv.. Samt att varenda gång jag ser en förbättring som nu.. hon leker som en kattunge så blir jag glad, men hur bra mår hon egentligen? jag vet inte och de är de som veterinären måste titta på henne. Så den lilla tid som är kvar tills kattungarna är tillräckligt gamla för kastrering, den tiden kommer jag att vara överlycklig över. Men blir hon sämre så blir de att åka in tidigare... 


Sussie som ligger brevid mig just nu i skrivande stund...

 


Flera av er kanske tänker: varför gråta över en katt? De är ju likxom bara en katt..


Så ska jag säga att de är mer än en katt, de är min vän.. En vän som alltid har funnits vid min sida.. Som snart kanske inte gör de mer.. ja måste tänka på hennes bästa nu och inte vad jag vill. Ett tufft beslut.. Ett beslut som nu är taget och nu är allt upp till veterinären...


Jag tror på de allra värsta, de är nog lika bra att ställa sig in på de. Så kanske.- kanske... KANSKE... man blir glatt överraskad.. men ja ska inte ha för stora förhoppningar.. Tårarna rinner och jag har en klump i magen... De känns inte bra... rätt... men de måste göras.. 


Av Mia - 7 september 2012 14:23

Jag VEEEEET att de är mååånga bilder på dessa två, men så går de när det är typ som som är mest inärheten så fort man tar fram kameran och Znäckan är verkligen en modell.. :) 


Znäckan:


             


Zötnos:


       


Och för er som undrar så finns kattungarna på annons. Men inte på nätet ännu.. Ska fixa de så fort jag har listat hur de ska gå till... Är ni intresserade är de ju bara att höra av er!

Av Mia - 7 september 2012 14:16

Mitt hemliga projekt blev färdigt och iväg skickat igår så jag hoppas bara att de kom fram till rätt personer. Men tänkte visa er vad de var iaf. och det var första gången jag gjorde mormors rutor så jag är faktiskt rätt nöjd med resultatet. :D Så här kommer några bilder. :)



     

Av Mia - 7 september 2012 09:56

Därför sörjde en hel stad
Text: Jimmie Eliasson
Publicerad i dag 09:03
Uppdaterad i dag 09:08


Ishockey. En ishockeymålvakt dog. En stad grät i flera veckor. I dag är det ett år sedan Stefan Liv och hans lagkamrater omkom i flygolyckan i Ryssland. I dag kommer Jönköping minnas och gråta igen.
– Det är för att inget av lagen har gjort mål.

Så svarade Stefan Liv en gång när han i en pausintervju fick frågan varför det stod 0-0 efter första perioden.

När han några år tidigare hade brutit armen, precis när hans karriär var på väg att rusa i höjden, konstaterade han (som om det vore så självklart):
– Det känns inte bra, nu kan jag ju inte bowla på ett tag.

Det var inte bara Stefan Livs enkelhet som fick staden att småle ibland. I Jönköping cirkulerade historier om Stefan Liv. Liv-historierna.
Jag vet inte om allt som sades om den förvirrade hockeymålvakten var sant. Men Jönköping log och skrattade när man hörde hur han kört åt vänster i en rondell på sin uppkörning, och att han glömde fjärrkontrollen i kylskåpet i flera månader.

Jönköping älskade Stefan Liv. Och Stefan Liv älskade Jönköping.
Den 7 september för ett år sedan utplånades ett helt ishockeylag. Stefan Liv var en av de omkomna.

En stad klädde sig i svart och sörjde en person som de flesta inte ens kände. Stefan Liv formade Jönköpings befolkning till en enda person. En som hade en levande relation med ishockeymålvakten. Jag är övertygad om att Stefan Livs sätt att vara skänkte glädje till Jönköpingsborna. Till de välbärgade i villaområdet Bymarken, och till dem som spenderar sina dagar i rus vid Juneportens bushållplats. Liv gav Jönköping liv.

Några dagar efter olyckan ordnade HV 71 en minnesceremoni i ishockeyarenan. Drygt 7000 personer "tittade på" när anhöriga stod nere på isen och grät. En av Stefan Livs två små söner såg det stora porträttet på sin döde far mitt i arenan. I tystnaden pekade han och sa: Pappa!
Skulle samma kollektiva sorgearbete kunna utspela sig i någon annan svensk stad? Jag vet inte, men jag tror inte det. För Jönköping har ishockeyn betytt så otroligt mycket. Ända sedan klubben bildades som ett resultat av flera småklubbars sammanslagningar under 70-talet, då folk lämnade fotbollsvallen och fyllde gamla Rosenlundshallen för att titta på "Håve", via det glada 80-talet när klubben etablerade sig i ishockeyns finrum, 90-talet som fylldes av slutspelsjakt och det där oväntade guldet 1995. Och 2000-talet när klubben blev en stormakt i svensk ishockey.

HV 71 har i över 40 år varit samtalsämnet nummer ett under arbetsplatsernas kafferaster.
Stefan Liv blev liksom den levande symbolen för allt det viktiga.
I dag släpper Jönköpingsborna upp thailyktor mot himlen för att minnas sin förvirrade hockeymålvakt, livsmedelsbutikerna har sålt dem i flera veckor. Jönköpings flygplats stänger under en timme.
Av Mia - 7 september 2012 09:03

  Så här ligger de just nu:


Med tanke på att jag tycker de har blivit ganska mycket bilder på senaste tiden. Så kanske de är dags för mer knäppa och konstiga inlägg. Dock så vet jag inte exakt vad jag ska skriva ang dessa inlägg... De får ja klura lite på. men ja känner att de är dags att byta header så är du duktig på att komma på ngt snyggt så är du välkommen att kontakta mig :) 




Av Mia - 7 september 2012 08:45

Att plugga igår gick väl si så där måste jag erkänna. Men vad gör man när en bok är så tråkig att man somnar mitt i den? Jag vaknade nämligen av att jag hade boken fortfarande i näven uppslagen.. men jag lyckades iaf att läsa ut den. 1/3 böcker färdiga.. Wohoo... och förhoppningsvis är de andra mer intressanta...


Fick ivägskickat mitt hemliga projekt igår så de borde vara framme idag. När jag skickade väskan till Ikka så var den iaf framme dagen efter så nu borde de ju vara detsamma med tanke på att jag skickade den före klockan 17:00. Men det lär märkas om jag får ngt sms eller inlägg på fb idag ang den.. :) Så lovar jag att lägga upp ikväll vad de var för ngt.. 


Nu blir de frukost och sen iväg till en förskola för intervju och sen mera plugg och städning tills Ronja kommer ikväll.. Woho.. kanske borde med gå ned o köpa mjölk kom ja på... 


Xoxo

Omröstning

Skulle ni vilja läsa mer om mitt liv o mina tankar eller ha mer bild inlägg?
 Text
 Bilder
 Annat: Skriv som kommentar på de sista inlägget så jag vet hur ni tänker tack :)

Presentation


Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg.

Dagens citat

Dagens citat

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
<<< September 2012 >>>

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kategorier

Tidigare år

Gästbok


Ovido - Quiz & Flashcards