Direktlänk till inlägg 24 september 2012
Jag fattar de inte. Varför kan man inte styra lite om vem man "faller" för? Varför faller man för de killar som inte är intresserad? Varför tycker man att vissa killar är så sjukt snygga, men som inte ens ägnar en ens en blick? Varför ska livet vara så j*vla komplicerad? Jag vet vad jag vill, men jag vet inte hur jag ska komma dit. Hur man än vrider och vänder på sig så har man fan rumpan bak.
Varför kan inte livet le åt en för en gångs skull? Har man inte haft tillräckligt med motgångar som det är? Jag har tagit lärdom (hoppas jag iaf) av mitt förgånga. Varför kan jag inte gå vidare med mitt liv?`Så som jag vill? Varför måste de vara så j*vla komplicerat? Jag insåg igår att visst älskar jag Ronjas pappa, men jag älskar honom inte ändå. Jag känner inte denna wow faktor just nu. utan mer som en kärlek som bara finns där. Ungefär som jag har med mina syskon. finally kanske ni nu tänker. men ibland måste man bara inse saker och ting och få känna efter ordentligt hur och vad man känner. Så ja jag älskar Ronjas pappa, men nej jag vill inte ha honom tillbaka. OKEJ??!!!
Jag saknar känslan att vara förälskad. jag vill vara förälskad igen. Förhoppningsvis så komemr den känslan tillbaka OCH att den är besvarad.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|