Ångrar jag saker som jag gjort i mitt liv? ja visst vem har inte det? Skulle jag göra om samma saker om jag fick leva om mitt liv? ja visst annars så skulle jag inte vara den som jag är idag. Så hur kan jag ångra beslut som jag har gjort tidigare i mitt liv? De är dessa som har format mig till den jag är idag och som fortsätter att forma den jag kommer att bli.

Vägen till hur jag vill leva mitt liv är inte rak och okomplicerad, utan den är stenig och krokig. Man måste få kämpa för det man vill, annars vad skulle man göra då? Om man inte får kämpa för "sitt liv", så vad är meningen med livet? alla har vi våra saker som vi kämpar med, fast vi väljer att tackla dem på olika sätt. Det är våra egna beslut som påverkar vår framtid. Hur vi väljer att leva våra liv. Inte någon annan, fast de är så lätt att skyll ifrån sig.

Jo en sak skulle jag faktiskt vilja göra annorlunda och det är att jag skulle velat haft en dag extra med mina föräldrar. Innan båda blev sjuka alltså. Att bara få umgås och prata om allt. Våra föräldrar är viktiga för oss och det ska vi inte glömma bort. nu i efterhand så ångrar man vissa saker som man inte gjorde eller sa. Men just då i sitt liv så hade man inte kommit till insikt som man har idag och därför så tror inte jag att man hade gjort annorlunda ändå om man hade fått göra om sitt liv. Fast jag vet inte. och jag ska nog inte spekulera i det heller då det inte går att göra om sitt liv. allt man kan göra är att ta lärdom och blicka framåt. men att ha sitt bagage med sig iaf fast att inte låta sig tyngas ned av det är svårt. Det är svårt att inte blicka tillbaka på saker och ting och undra och tänka "Tänk OM". 

Därför vill jag bara säga:

“You only live once, but if you do it right, once is enough.”

(lånad ifrån FB)

Att vara stark är inte 
att aldrig falla 
att alltid veta 
att alltid kunna. 
Att vara stark är inte 

att alltid orka skratta 
att hoppa högst eller vilja mest. 
Att vara stark är inte 
att lyfta tyngst 
att komma längst eller 
att alltid lyckas. 

Att vara stark är 
att se livet som det är 
att acceptera dess kraft 
och ta del av det 
att falla till botten, 
slå sig hårt och komma igen. 
Att vara stark är 
att våga hoppas 
när ens tro är som svagast. 
Att vara stark är 
att se ett ljus i mörkret 
och alltid kämpa för att nå dit.

Jag vill ha denna. Men den finns inte i min storlek.. :(:(

(bild ifrån: http://www.deichmann.com/SE/sv/shop//00016001055810/Vinterst%C3%B6vel.prod?r=5&c=3&filter_brand=all&filter_bootleg=all&filter_color=all&filter_heel=all&filter_padding=all&orderby=topseller&q=st%C3%B6vlar&st=PRODUCT)

Jag fattar de inte. Varför kan man inte styra lite om vem man "faller" för? Varför faller man för de killar som inte är intresserad? Varför tycker man att vissa killar är så sjukt snygga, men som inte ens ägnar en ens en blick? Varför ska livet vara så j*vla komplicerad? Jag vet vad jag vill, men jag vet inte hur jag ska komma dit. Hur man än vrider och vänder på sig så har man fan rumpan bak. 

Varför kan inte livet le åt en för en gångs skull? Har man inte haft tillräckligt med motgångar som det är? Jag har tagit lärdom (hoppas jag iaf) av mitt förgånga. Varför kan jag inte gå vidare med mitt liv?`Så som jag vill? Varför måste de vara så j*vla komplicerat? Jag insåg igår att visst älskar jag Ronjas pappa, men jag älskar honom inte ändå. Jag känner inte denna wow faktor just nu. utan mer som en kärlek som bara finns där. Ungefär som jag har med mina syskon. finally kanske ni nu tänker. men ibland måste man bara inse saker och ting och få känna efter ordentligt hur och vad man känner. Så ja jag älskar Ronjas pappa, men nej jag vill inte ha honom tillbaka. OKEJ??!!!

Jag saknar känslan att vara förälskad. jag vill vara förälskad igen. Förhoppningsvis så komemr den känslan tillbaka OCH att den är besvarad. 

hahah.. Ja ni.. Nu har jag hittat en ny användning för barnleksaker. Rättare sagt, Ronjas barnvagn. :) Den kan numera användas som våningssäng för katter. Eller vad tycker ni?

Trulls ligger ovanför och Zötnos ligger undertill.

Igår söndag så möblerade jag o Ronja om hennes lekrum och så här blev resultatet..

(Dock så ska varken hennes barbiebil eller transport stå ovanför där, men jag limmade den så den står på tork där.)

Jag valde att göra detta när Ronja var hemma hos mig med tanke på att vi gick igenom alla hennes leksaker och kastade sådant som var trasigt. Eller som hon inte ville ha. Det kändes bättre för mig att hon fick vara med och bestämma samt att nu valde hon vart sakerna skulle finnas. Vi torkade av alla bord, stolar, byrååer (eller vad de nu kallas) samt att Ronja hade jätteroligt och tvättade golvet. med en liten rosa svamp. Hon roade sig själv med andra ord. Ska se om jag kan få bild på den rosa svampen och hennes rosa hink som hon har fått, med tanke på att hon vill ju med hjälpa mamma att städa. och de är inte lätt att städa när man inte har två uppsättningar. Så hon fick ett set i rosa. Hinken sålde de ut på Ica Maxi för 10Kr och den lilla rosa svampen köpte jag ett 10 pack för 10 kr tror jag de var och då fanns de 2 stycken rosa i den. :) 

Mitt fönster rensade jag lite i med. :) men tyvärr så tror jag att min julstjärna snart får åka till himlen. kattungarna har roat sig lite för mycket i den och knäck grenar. men vi får se hur den klarar sig. och ni får stå ut med den kassa bilden med tanke på att de är inte lätt att ta kort i motljus.

Med tanke på att under hela helgen så har det varit tidsinställa inlägg så får jag nu skriva en rättelse, med tanke på att jag hade paus ifrån bloggen i helgen och gött var de. Fast jag var sugen på att logga in och skriva iaf.. ;) Men jag tvingade mig själv att inte göra det.. hahah a:P 

Jag skrev iaf i lördags att jag o Ronja skulle på tivoli.

..men så blev inte fallet. Utan vi åkte till busfabriken istället med Thomas och hans dotter. :) De var kul för Ronja att ha en lekkamrat med sig och därför valde vi busfabriken ist för att gå på tivoli helt själva i regnet. Men kul hade vi iaf.. Fråga mig inte vem som hade roligast. Vi vuxna eller barnen ;)

(Foto: Ifrån www.busfabriken.se)

*tidsinställt inlägg*

Jag hoppas att de tidsinställda inläggen som har kommit upp under helgen har varit till belåtenhet. Jag kände i fredags (då jag skrev detta inläggen samt de andra) att jag behövde en paus ifrån min blogg, Men för att inte göra er läsare besvikna så skrev jag en massa inlägg som ni kan läsa ändå. Dock så blev de inte inspirerande inlägg eller långa utan mest bilder. Men men. Har man bloggtorka så har man. hahaha...

Men de kanske var dags för er att slippa dessa funderingar och tankar för ett tag samt mina inlägg om hur dåligt jag mår. För jag mår ju inte dåligt varenda dag utan de är mest ibland korta stunder som man ser ngt som påminner en "för mycket", eller så drar tankarna iväg eller så gör man ngt automatiskt. Som exempelvis så kan jag numera inte räkna hur många gånger som jag har plockat upp telefonen för att ringa mamma, för att berätta hur de har gått i skolan, eller att man är förbannad på ngt i skolan eller bara för att säga hej. Sen så står man där med mobilen i handen för att slå numret men inser att hon kommer inte att svara och då kan tårarna komma. och alla känslor igen. och oftast är de bara frågan VARFÖR som dyker upp..